Det blev en tidig morgon idag. Jag kände mig så där lite lagom övergiven, uttråkad och frusen när jag traskade över en blåsig och regning Solnabro. Den enda jag vet som är garanterat vaken lika tidigt som jag är syster, just därför ringde jag henne kl 06.24 . Det är en förmån att få prata med syster och få boosta upp sig inför dagen!

Två steg in på avdelningen upphörde känslan av övergivenhet och uttråkan. Dagen gick i ett nafs och golvet nöttes ned ytterligare några lager. Med tungt huvud tog Donia och jag bussen in till stan! Onsdagen är nästan avklarad!