I lördags låg jag återigen i den blå soffan och tittade ut i genom fönstret; sol, ljumma vindar och fågelkvitter. I en tajmad sekund klingade telefonen till, Martin var på väg till stan för Jesusmarschen och undrade om jag ville ses en kortis! Vi har inte träffats sen mitt bröllop och jag skulle offra en hårslinga för att få umgås. Problemet var ju bara det att jag var hemma från jobbet med feber. Skulle det vara oetiskt att gå och fika fast man egentligen ska ligga nerbädad och sippa på varmt te medan man mässar "onda virus försvinn" Ett par telefonsamtal senare petade jag i mig antipyretika och messade tillbaka att jag så klart inte ville missa Martn för allt smör i Småland! Kompisarna på andra sidan telefonledningen menade nämligen på att fika kan man genomföra fast man är sjuk. Hur jobbigt är det egentligen att dricka en kopp kaffe jämfört med att koppla dropp och ha kristallklar tanke? Precis!
Dagens visdomsord Underbar eftermiddag med en fantastisk vän. blir man inte risk av det är det inget som biter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?