vägen till d går inte alltid via b

Med magen full av indiska maträtter som jag inte kan uttala och sinnet full glädje, skulle jag då bege mig hemmåt till den väntande maken. Då K känner till söder som sin egen väska gav hon en glasklar beskrivning hur jag skulle ta mig till a) ringvägen, till b) Åhlens, där c) 4:ans buss, avgår till d) Södra station där jag hittar helt självständigt! Coola S och jag tog oss utan svårigheter till a) och därifrån knatade jag raka vägen till b) där c) skulle vänta. Där var där, där jag på något konstigt sätt förvillade mig... Bussar gick det tjoget på ett dussin, men ingen c). Fötterna höll på att återfå, sitt innan, förfrusna tillstånd. Med den vita stickade mössan långt nerdragen bestämde jag mig raskt för att överge första delen i vägen hem och bege mig tilltunelbanan! (och det var där jag märkte att det tidigare oset på Ghandi nästlat sig in rejält i allt kobaserat samt allt med tygmollekyler..) Jag är grym på att åka tunnelbana, ser grym ut, har en grym hållning och kan ge grymma blickar till elaka små barn. Det jag inte är så grym på är att just hitta, så istället för att ta rätt tåg åt rätt håll tog jag fel tåg åt fel håll. Ännu fler minuter fick tillbringas på en numera permafrost-aktig perrong. Den nu huttrande fru a ringde maken som lovade att ställa fram hett robiuste! Resten av resan gick galant och jag fick till min stora glädje sitta helt ensam på ett fyra-säte och läsa helt ifred!