Jag är helt öm överallt. Kunde knappt dra benen över sängkanten i morse. Ännu svårare var det att ta ut te-koppen ur skåpet så det blev helt enkelt att dricka direkt ur kranen.. Men så skönt det är! Träningsväk är nog den enda värken som får mig att le stort och tänka "nu har musklerna fått vad de tål, minsan!"
Jag var ganska mycket nervös innan vi skulle gå in i gymhallen. Erkände förskrämt för syster att jag inte gjort en armhävning sen bröllopet och inte ett utfall sen oktober. Men syster är tålmodog och peppar som få! Chins, fria vikter och intervaller tvärsöver salen. Ja, syster vi ses väl där om ett halvår igen =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?