sl, sl gamle vän

Enligt SL hemsida använder 700 000 Stockholmare den allmänna kollektivtrafiken varje dag.
Idag verkade det som åtminstonne hälften stod och trängdes med mig på perrongen. Imorse var det inte lövhalka, fastfrusna växlar, vagnfel eller sent tågbyte som orsakade totalstopp i trafiken utan något mystikt elfel. (Enligt säkra källor hade det luktat konstigt bränt redan igår kväll)
Så där stod jag klockan osaligt tidigt med iskalla händer och muttrade över inkompetenta spärrvakter som hellre läste tidningen än som kunde informera om varför tunnelbanan aldrig dök upp.
Tunnelbanan kom efter 11 (traumatiska) minuter och efter ett nästan mördande ögonkast fick jag en liten kille att flytta på sin väska-nästan-lika-stor-som -en överviktig-schanuser. Med bara två byten kom jag tillsut fram till jobbets långa korridor.

Fast jag är ganska glad iallafall. Om jag hade bott kvar i Småland hade det inte funnits någon tunnelbana alls och jag hade fått cykla hela vägen utan vantar, och det måste vara ännu värre än att stå och huttra på en perrong med värmen av hundratals andra tätt inpå.

soffhäng

Ikväll intar maken och jag varsin del av soffan. Kuddarna ska puffas upp, plädar ska skakas (blå till mig, grå till amken) nya värmeljus ska tändas. Eftersom jag jobbar natt hela helgen måste vi se till att komprimera hela helgens TV-tittande till en kväll! Såklart att vi väljer att upphöja onsdagen! Kolla bara vad som visas på 4:an:

Det börjar med halv åtta hos mig, fortsätter i raskt takt med Idol, Berg flyttar in och asvlutas med Välkomen åter. Vem kommer någonsin behöva gå ut på en onsdag så länge som TV-mottagaren fungerar?

fungi fantastic

Röda svampar med vita prickar äter man bara en gång. Ungefär så långt sträcker sig min svampkunskap.
Därför är det kanske inte alls så märkvärdigt att min inre hoppetossa utförde osedligt många små glädjehopp när en kollega kom instapplande med en överdimentsionerad korg fylld med helt ätliga svampar. Inte nog med det, hon visade inte bara upp svamparna för att stajla utan korgen kom med för att tömmas helt på innehåll!
Efter ett telefonsamtal till pappa fick jag också veta vad jag skulle göra med gynnarna. Tydligen ska de torkas på toklåg ugnsvärme och sedan läggas i en burk med vacker etikett. Eller, ja det där med etikett kanske var mitt uppslag men resten var pure dad.
Nu eftersökes höstiga recept så trattisarna inte står och samlar på sig damm.

sweet

Frukost på balkongen och Marian Keyes nya bok i knät. Livet kunde vara sämre.

finemang!

Lena och jag har äntligen lckats att synka våra scheman! Det råkar ju var så att även språklrärare jobbar på märkliga tider och liksom vi i vården kan vara lediga en helt vanlig förmiddag!
Vi är ju båda smålandstöser och vad kan då passa bättre än att spatsera omkrng i Nackareservatet. Till vår stora glädje finna det nästan lika många vilda djur här som i småland! Eller inhysa små fräsande huggormar iallafall!



Ibland är det tur att jag har blivit härdad av två äldre bröder.
Istället för att skrika så tycker jag att ormen är faktiskt ganska söt!

 Nästa gång hoppas vi på en älg!

skördelycka

Är det inte otroligt? Varenda mattidning smäller upp dubbla uppslag om den stora svenska skördetiden. Brevid välskrivna kolumner ståtar vackra bilder av röda blanka äpplen som kan förvandlas till mos, paj och inlagda härligheter. Hur kommer det sig då att dessa fantastiska äpplen inte finns att köpa nånstans?

Det är tur att man har vänner som förbarmar sig! Eller snarare blir lättade över att man vill komma och plocka tiotal äpplen innan kråkorna förlustar sig totalt.
Nu är frågan, ska det bli hederligt äpplemos att njuta av i vinter eller ska man helt enkelt äta upp hälften av äpplena nu, au natura?
Ibland önskar man att livet alltid var så här enkelt!

underbart!

Vi kom sent om sider hem till Björkish. Väskorna hamnade två fotsteg innanför dörren och maken och jag ramlade i säng för att tre och en halv timma senare vakna av att rådjur (!) skällde på gatan nedanför. Skall av vilket slag som helst brukar eka rätt bra mellan huset speciellt när klockan är fyra! När vi ändå var vakna, varför slösa tiden? Vi spänstade up, kastade lite rena kläder i väskorna, bryggde kaffe och startade bilen till Öland!

Jag somnade såklart innan vi hann till Söderledstunneln. Kan inte egentligen skyllas på mig. När vi syskon var små och familjen skulle åka en längre bit uppmanade alltid mamma och pappa oss att somna. Väluppfostrade som vi var lydde vi dem på ett kick. Så att jag alltid somnar när vi åker bil måste tillräknas mina föräldrar och inte mig. Jag är bara ett oskyldigt offer.

Vi var framme redan i Klamar vd 10-tiden! För att fira detta faktum åkte vi till IKEA och köpte svenska jordgubbar för 10 kr litern! Nu kunde äntligen Ölands-veckan börja!!