sötnos där!

Vi fick storslaget besök i lördags! Familjen Isaksson förgyllde hela kvällen med skratt och, ja ni kan se själva, lekar på alla möjliga nivåer. Jag letade fram Ruths och mina gamla kaninnallar Göran och Hoppkanin, efter en stund listade vi ut att det var de guppande öronen som var roligast.

Make, Hoppkanin och Astrid i en avancerad titt-ut-lek!

Jag kan bli så avundsjuk på min älskade man. Han förstår sig på barn på ett sånt naturligt sätt. Han tar barnet ur föräldranas famn på ett sånt självklart manér och leker alla möjliga lekar. Barnet? Jo h*n kiknar av skratt och saknar inte mamma under en ändlöst tid.

När jag däremot ska ta ungen blir allt stelt och konstigt, barnet gnäller och jag ser skräckslagen ut. För att underlätta detta problem och dilemma ska jag nu iväg för att gosa, bära och titta på inte mindre än tre sötnosar!

kapilärverkan

Det är inte meningen att klaga! Nej, nej, men om det är uppehåll i natursköna Huddinge så räknar jag iskallt med att det är torrt i luften även där jag hoppar av tåget. Nej, nej. Regnet strilade ned och skapade små, små pölar som rann i hop till stora pölar. Om jag varit tre år hade jag skuttat av glädje. Istället tog jag mitt tjugosjuåriga sinne och hastade med stor koncentration förbi alla strömmande vattenkaskader. Väl framme i omklädningsrummet upptäckte jag att det är ett litet hål sulan med en blöt grådaskig strumpa som resultat. Inga extra strumpor som ligger ihop vikta i något hörn av skåpet. Lösningen på problemet dra på sig de fotriktigta sandalerna och röra fötterna så snabbt att ingen ser den äckliga strumpan. Jobbkvällen är räddad, kadisch!

goding i fickformat

Inga förhårdnader eller sandpapperslikande hälar.

Hur kan nyfödda vara såå söta och såå bedårande? Efter en ynka sekunds titt på det lilla livet var jag helt förälskad. En regning och grå eftermiddag köpte Maria och jag med oss fika och ägnade en hel eftermiddag åt att gosa med Stinas lille knytte. Naturligtvis förhörde vi oss noga om hur det var med den nyblivna mamman också. Jag bad Stina beskriva förlossningen så som den verkligen var, inga förskönade historier här minsan! Min sluga tanke var att bli riktigt duktigt skrämd så att om jag ens tänkte tanken på att skaffa oss en egen bebbe skulle jag vridas i tortyrlikande plågor.

Trött och alldeles underbar

en tvillingbild om dagen gör gott i magen

Jag har ofta besjungit tvillingarna lov. Att vara en tvilling är en, ja faktiskt, en mänsklig rättighet! Döm min förvåning när tvilingarna Judit och Judith spatserade omkring på centralen och bjöd på nybakta bullar! Ännu en deklartion om att tvillingar gör gott i världen!

 Min något ihopsnörpta min beror dels på att jag försöker få bort smulor på underläppen, men mest på at jag saknar min egen tvilling så att de gör riktigt ont!

möte kring det rektangulära bordet

Guess what I did last night? Här har ni en familjebild på den Peterssons´ska ätten! Syster och jag tog oss till de norra delarna av stan för en kväll bland genetiska likar.

Kusin Annica och hennes syster Helene har alltid varit en hjältar i systers och mina ögon. Det var nämligen hemma hos kusinerna som vi målade naglarna, försiktigt drack röd saft för att inte kleta ut läppstiftet och fick med oss de coolaste solglasögon som kunde tillverkas på 80-talet. Det häftiga med den här historien är att stjärglansen inte har falnat på 20 år!

Favoritfastern Barbro var också med och förgyllde kvällen. Som vi tidigare sagt; släkten är fantastiskt bra att ha!

it´s all about love

Så kom då dagen för bröllopet. Anna och Eric kommer kunna säga till sina barnbarn att hela november hade gått i tråkighetens regniga tecken, men på deras dag valde Gud att låta solen skina. Efter en nervspåfrestande väntan utanför kyrkan (i kyrkan hade en dopgudstjänst dragit över alla tidsramar) klev så de vackra två in i mittgången och skred fram genom folkhavet. Vigseln var som förväntat vacker, ekande och stämnigsfull. Efter en kall riskastning utanför skyndade vi oss till festlokalen. Brudparets entré till festen var oscarsinspirerad med kamerablixtar, serpentiner, röd matta och avslutades med att de tu klättrande igenom i ett hjärta.

Anna-Karin och Linda övar innan brudparet anländer.

Vilken kväll vi har varit med om! Festen blev smockad av obligatoriska tal, sånger om hur bruden var som barn, spex, film om svensexan och möhippan  och såklart mat på fat i långa rader.

Sockerkoma påväg att uppnås! Bröllopstårta på skeden!

Det kändes lite konstigt att gå på ett bröllop på hemmaplan och ha människor omkring sig som vi känt mer än en kvart. Konstigt men vansinnigt bekvämt. Samtidigt känner jag mig nästintil lite snuvad på minisemestern som automatiskt brukar samanfalla med bröllop på annan ort.. men bara nästan.

Den obligatosriska bilden med moi och bruden. Jag ser lite lätt speedad ut och svar ja,

Jag håller på att klämma sönder stackars Anna!

Bröllop är verkligen glädje i ett kompakt format. Inte undra på att brudparet började krokna efter ett par intensiva timmar! Tack, tack för en härlig tillställning!

slingande vackert

Hörde på nyheterna att det bara varit en timmes sol under november. Sanslöst, det borde vara olagligt!
För at pigga upp i ovädret gick jag till min bokade frisörtid morse!

Just i denna minut kanske man inte lyser upp och tänker oj vad vacker allt är! Det är tur att bilden är suddug så de där blå ringaran under ögonen inte syns! Men belive me! En timme senare log jag faktiskt flera minuter i sträck!