drabbad

Här skulle jag kunna skriva ett kraftfullt ord eller en medellång harrang.
Min sommarfondation har genom avsaknaden av sol på ansiktet blivit för aningens mörk. Är man gift, har fast anställning, betalar skatt, har Volvo kombi och inte klarar av att dricka kaffe på kvällarna ska man ju föreställa vuxen. Att vara vuxen innebär även att man inte går omkring som om ansiktet vore doppat i O´boyen man drack imorse. Är ni med så här långt? Längst ned i nessesären låg en fondation av ljusare sort, det lilla kruxet var att den var kvarglömd från förra vintern. Där slog mitt öländska/småländska arv till. Inte kan jag väl kasta en fondation som räcker för minst två veckor?? Tuben har ju varit hermetiskt tillsluten under rötmånaderna så vad skulle kunna hända?
 Jo tack. Bakterier skulle kunna vara rätt bekanta kan man anta, men för mig gick det alldeles förbi. Min hy har för närvarande rätt nyans och ser jämn ut. Förutom tre enorma finnar som ploppat upp! Vad är pinsammast i hela den här härvan? Att se ut som en fjortis med för mörk fondation eller som en snål fjortis med finnar.
På måndag begraver jag den bakeriespäckade fondation under en björk och fixar en ny fräsch på Kicks.

boven i dramat

dåndimpen

Tänk att han har gömt sig så länge i det fördolda. Efter en lång väntan fick Veronika fick en liten kille för tre veckor sedan. Vi har längtat så efter att få träffa dem båda! Resultatet väntade inte på sig, han är så söt så man får hål i tänderna! Liten, bedårande och helt underbar. Vi fick nästan blåsor på händerna efter allt gosande på kinder, fötter, hjässan, ryggen och lilla magen.

Nu väntar vi med spänning på Stinas och Marias små underverk!

Skjut de små odjuren!

Hela min existens har varit fullkomligt övertygad över att dessa små ulliga, gulliga, lurviga underbara små varelser är så fantastiskt politiskt korrekt. Men var igår var en annan dag. Det är knepigt att byta inställning så där hux flux.
I morse spenstade jag förbi en liten, liten gräsamtta inne i stan där löven hoppade omkring utan att någon vind hjälpte till. Något grått i stolek av en delad honungsmelon dök upp med nosen före. Ett sådant där gutteralt illamående ljud äcklades fram. Ända tills jag såg att det inte alls var äckliga, slemmiga smittbärande råttor utan helt enkelt små söta kaninungar. Tidigare var ju kaninungars plats i en varm famn och inte alls på den kalla backen. Nu vet vi bättre, de små pälshögarna är riktigt ettriga skadedjur!

Nästa steg i att utrota gullifieringen kan vara att sätta upp skyltar som varnar för utlagt kaningift. Ingen vågar gosa med ett djur som har hela magen full med giftigheter.

Flugsvamp, helt klart giftig. Den gosar man inte med.

nattens gärningar

 Vilket fantastiskt väder som härjar utanför fönstret! Regn, blåst och rusk, en alldeles perfekt dag att sova sig igenom! Den här veckan gör jag en vampyr. Smyger omkring i ändlösa korridorer på nätterna och ligger i djup dvala på dagarna. Förutom bristen på huggtänder är den här vampyren även beroende av dagsljus. Jag hade förträngt att planeten numera skiftat till vintertid. Den här nya världsordningen ger ju (åtminstonne i början) ljusar mornar men mörkare eftermiddagar. Den stora planen för eftermiddagen var att ta mig ut på en långpromenad för att beodra huden att suga i sig dagsljus. Det kunde ju minsta barn räknat ut att tills dess jag hade ätit frukost (alltid frukost, även om man vaknar till liv kl femton noll noll) och borstat håret hade ju solen hunnit att gå ned. Istället för att knata ned för trapporna öppnade jag fönstret och fick håret vindrufsat på så sätt. Solnedgångens glans fick jag lixom sådär på köpet!

Härnäst väntar ett bubblande badkar. Solnedgång och varmt vatten, skulle kunna vara Thailnad pånytt =)

I värmen i Phuket juni tvåtusenåtta

tveksamhetens vånda

I makens och min gemensamma garderob gömmer sig flera skatter. Bland annat två vita tygväskor, en rosa skinnväska, en röd kuvertväska, tre bruna skinnväskor, en krokodil partyväska men ingen i perfekt svart. En svart väska skulle komplettera min höstlook utomordentligt. En kollega hade hittat en goding på Esprite så därför knallade jag in på Esprite på Drottninggatan. Där på varsin hylla stod dessa två fantastiska skapelser!


Det är nu mina dilemman hopar sig. Egentligen behövde jag ju bara en väska. Min iver till trots, två väskor i samma färg och ungefär samma storlek är faktiskt onödigt. Efter mycket våndande, posande, visande för kollegor, syster och make hade jag slutligen bestämt mig. Då passade maken på att ta en rejälare titt på väskorna. Han vrider och vänder och bänder och tittar upp förvånat. Jopps jag hade inbillat mig sådär självklart att väskorna var av skinn. Istället är det mer plast i dem än vad det är i barbie. Dilemmat är förvisso förändrat men ordet finns ju kvar.
Nu kära vänner är det upp till er goda samk.
Ska jag
1) Behålla den väskan jag bestämt mig för eller
2) Ska jag lämna tillbaka båda och köpa en svart i skinn istället? En skinnväska håller ju fantastiskt mycket bättre och åldras med grace jämförts med en väska i syntet. Eller
3) Är Espriteväskor en sådan fantastisk skapelse att det är ett måste i varje kvinnas väsksamling?

joyfull lördag folks

Den här lördagen är nästintill historisk. Det var troligen tiden omkring Dackefejden som maken och jag hade ledig lördag tillsammans sist. När nästa infaller är ungefär lika svårt att förutse som vasaloppets skidföre. Därför var vi tvunga att hinna med så mycket som det bara gick. Snabbvisit på Jockmokks marknad i Huddinge centrum hägrade. Varje år tar sig Jokkmocks halva befolkningen 130 mil söderut för att kränga tovad, flätad, broderad eller tvinnad samaslöjd. Ett överdåd av knivar, korvar, koltar och bröd las fram för allmän beskådan alltmedan skön joik låg som en mjuk ljudmatta.
Stadsresa med shopping, lunch och bio  i ett överbelamtar city stod sedan på tur. Att city en lördag är helt vansinnigt är lika självklart som att filidutter ger sår i gomen. Folk befinner sig precis överallt, knökafullt på alla cafér och restauranger. Milsvidd kö till provrummen. Ändå envisas jag med att åka in. Kan någon ställa en diagnos?
För att höja en underbar lördag till en ännu högre nivå åkte vi hem till syster där kossaförklädet drogs på. Syster och jag kavlade tunnbröd medan maken och Jonatan snackade jazz, Toto och gemensamma bekanta. Djupt nedsjunkna i soffan fick även poolarna Ben & Jerry plats. Som alla vet kan deras sällskap bli lite för intensivt så innan illamåendet och det ökande bukmåttet fick grepp om oss åkte de in i frysen igen med en bestämd smäll. Den här lördagen har varit som ett calleidoscope, vackra mönster i otroliga färger som ändrar skepnad när man så önskar.

det mesta är enkelt med lite trix

Samtidigt som jag dunsade in igenom dörren långt efter läggdas i går kväll frågade maken andäktigt om jag var trött.  Maken hade hyrt en blueray film och hade väntat med att se den. Filmupplevelse utan sällskap är ju som att äta en igloo alena. Nja, trötthet känns som mitt normala tillstånd nowdays. Det är ju ingen sport att hålla sig vaken en hel film om man inte är det minsta trött, eller hur? Att leva i ett äktenskap innebär inte bara att man lär känna varandras goda sidor. De mindre bra sidorna visar sig också nån gång emellanåt. Maken är alltså mycket väl medveten om sin frus sömniga tendenser och hade redan förberett med Red Bull, Pepsi Max och Marabous vinterchoklad! Det är inte als dumt att både tjäna massor av pix på jobbet och sen dessutom få myskväll med maken. Fredagkvällen blev såååå fabolous.