scary moments

Jag har varit med om ett såntdär ögonblick. Det finns vissa människor som kan dela en tomat och se det där speciella ordet. Andra spottar melonkärnor som bildar en solklar uppenbarelse. Jag tillhör numera den utvalda skaran. Se själva!

Vid frukostbestyren i morse skulle jag steka ägg. Olja i pannan (ja, något har hänt med dess yta, allt, allt bränner fast utan smörjmedel) Vad uppenbaras efter ett par vickningar, jo en Disney-ren!! Det avlånga ansiktet, nosen och hornen. Skrämmande eller hur!?

Men det räcker inte med det. Jag knäcker ett ägg och får se vaddå? Jo, ett Musse pigg huvud. Kanske inte så tydligt på det här kortet. Jag var ju så chockad och stirrade såpass länge att gulan smetades ut en aningens.

Hur ska jag tolka det här? Har Disney tagit pantent på hela julen? Måste jag bygga upp en liten, liten skorsten gör att ho ho-mannen ska kunna komma in med julklaparna? vafalls?!

drag i lokalen

Här var maken, jag och 1200 andra i lördags kväll! En timma innan härligheten drog igång ställde vi oss i en av dörrarna redo att agera biljettkontrollanter. Konsert stod det på biljetterna och konsert blev det. Samuel Ljungblahd och Per-Erik Hallin konsertade loss med helt galet bra ös och mycket känsla. Det är nästan smärtsam att lyssna på människor som har absolut gehör och kan pricka varenda ton varomshelst på skalan.

Lyssna här! Tänk er lite mer folk bara, lite mer trummor, bas, gitarr och sång. Asc, ni fattar konceptet =)

handbok önskas

Ibland längtar jag tillbaka till Smålands mörka skogar. Till de enkla sociala reglerna som gällde. Umgänget bestod i ett stort gäng som hängde jämt. Helger, kvällar, lediga dagar, det var lixom inga konstigheter. Vänner hälsade alltid på varandra. Om något skulle till att ske sågs det till att alla hörde talas om det. Hände det nu en grej så bestämdes det flera dagar i förväg att det skulle man göra.

Stockholms sociala koder är såå trassliga och ger upphov till nya frågetecken varje dag. Ni som är riktiga Stockholmare kanske kan ta en fika med mig och förklara?!

almost lika moon-walking-. NOT

Igår runt lunchtid. Dokumentation pågick för full karriär på tvåans expedition. Tiden sprang på lika snabbt som en speedad durasellkanin. Alltmedan den där bristvaran gick åt, åkte axlarna högre och högre upp och stannade någonstans i nivå med dörrkarmen. I denna kritiska situation klev hematologens sjukgymnast in genom dörren och en strålande idé uppenbarades. Efter ett par artighetsfraser (som sig bör) frågade jag med honungslen röst om hon var upptagen just i detta nu. Efter mutning med tre alvedon (det var de mest intressanta grejerna jag hade i fickorna förutom passerkorten och de är ju lixom högst personliga) fick jag en superbehövlig axel-och nackmassage. Himlen öppnade sig och världen fylldes av ullig bomull och det porlande ljudet av pepsi max. Hela nacken och skulerbladen fick sig en glädjechock.
Hur kommer det sig då att jag idag går omkring som resultatet efter ett större trauma? Den vänstra delen av nacken värker något hejdlöst och det ena av skulderbladen är helt galet stelt. Hur kommer det sig att alla andra blir mjuka, glada och helt nypåfödda av massage medan jag bara blir nedbruten och får vända hela kroppen vid en ynka snegling. Kan nån snälla komma med en förklaring??

sträcker ut en knackig rygg.

iq-test

Dags att bli sådär synisk igen. Satt på pendeltåget som jag brukar göra lite titt som tätt när det här kortet ramlar på sätet framför mig.

Jag blir så oerhört arg! Inte på att små barn, som desutom har tvingats fly från sitt hemland, drabbas av leukumi. Nepp, jag blir förbaskad på att människor går på det som står på kortet. Akutsjukvård är gratis i Stockholms läns landsting! Leukumi räknas som akutsjukvård då man liksom dör om sjukdomen inte behandlas pronto! Vill du ge pengar till fattiga behövande i Sverige så ge till Frälsningsarmén. Inte till killar som springer omkring på pendeltåg med massproducerade kort. Bye the way, har inte det där kortet cirkulerat i ett par års tid nu? I sådana fall är en av killarna på kortet både död och begraven. Vart tror ni då att de pegarna du lägger på kortet går nånstans?

tillbehör

 Den första adventskvällen ägnade maken och jag tiden åt att tända ljus, ta fram ballerina peparkaka, chokladask och att titta på film. (Blue-ray med sjukt bra bild och sjukt bra ljud). Nu ska vi bara insupa julefriden.

Julstjärnan tändes innan solen knappt hunnit gå ned. Det vill säga omkring kl halv tre men är det advent så ska stjärnan vara tänd och sprida värme och - (fyll i valfritt ord)

Det är ingen felvridning av bilden. Ljusen i staken är snea och det är charmigt. Stjärngossen däremot ska egentligen sitta på ljuset med han var lite för liten och fick helt enkelt däcka i mossan. Mossan föresten är äkta småländsk plockad på en avlägsen sten av hon som skriver.

en doft av barndom

Nu kommer julen farande med sjumilakliv! Startskottet var inte IKEA´s upphängning av diverse färgade kulor i mitten av september. Inte heller när ljusslingorna dök upp i Huddinge centrum frammanades den där krispiga julkänslan.

Nehe, riktigt äkta jul börjar med blomdoft, som dessa underbara skapelser! Det är ju inte heller helt fel att öppna prasslande papper nästan en hel månad innan julafton!

Det är dessa som har gjort dagen så mycket skönare. Vit hyacint, julstjärna och en blivande sanslöst vacker amaryllis! Välkommna hem och dofta på mina små mirakel!