reunion

Senast jag såg mina stora kusiner på mammas sida var på mormors begravning. Mormor flyttade hem i maj 2001. Stämmer bra det, just så uttrycker vi oss i pingskretsar. Vi går inte bort, försvinner inte ut i det mörka. Nej vi flyttar hem till vår skapare och frälsare. År 2001 tog syster och jag studenten och det enda vi barsnligt nog trodde/ visste var att världen stod vidöppen och att vi kunde göra exakt vad vi ville. Så där bara har nio år passerat och tydligen har syster och jag vuxit till oss en bit (nu menar jag ingen viktuppgång utan rent mognadsmässigt) och blivit vuxna.
Detta förandledde en middagsinbjudan hos morbror och moster så i söndags tog systrarna pendeltåget söderut för att träffa kusinerna som jämlikar!
Kusinerna såg nästan ut som jag kom ihåg dem. Den stora skilnaden var dock inte det yttre utan vad de hade med sig. Den äldsta kusinen L hade vid sin sida en styck make och tre sötnosar till barn i ålderspannet tre veckor till sex år. Den andra och således den yngsta kusinen K hade även hon en make och en mage med en bebis i. Jag fick faktiskt visa mitt party-trick! Tack vara alla kompisar som fått små pyren har jag blivit ganska duktig på att gissa vilken vecka graviditeten befinner sig i och efter lite fnulande gissade jag rätt på en sisådär två veckor!
Middagen då? Fantastiskt trevligt! Middagen övergick till efterrätt som övergick till sitta soffan till ut på promenad till kaffe. Där nånstans hade väldigt många timmar passerat och eftersom vi är så vuxna insåg vi att det kommer en dag imorgon också.
Att säga hej då är adjö en smula, men förhoppningsvis inte i nio år till! Galet, nu har vi ju en bunt med nya släktningar att lära känna!