En resa gör en ledig helg komplett, gammalt uzbekistanskt ordspråk.

Helgen tillbringade jag och maken i mörkaste Småland. Bror den äldre med förtjusande flickvän skulle vara där, så sent på torsdagskvällen bestämde vi oss för att vi också skulle våldgästa.

Bror med flickvän i soffan!

Eller mörkaste Småland, det var rätt vitt, mjukt och fluffigt! Lite besviken blev jag faktiskt när mamma redan hade skottat garageuppfarten och en gång ut till trädgården. När man bor i lägenhet ges det inte så ofta tillfällen till att grabba tag  en skyffel skvätta snö omkring sig.

Orsaken till resan hem var inte bara att titta på vit snö, hålla mamma sällskap och krama på brosan utan att ta oss vidare till Oskarshamn. I Oskarshamn finns min pappa. Med ett erysypelasvärkande sårigt ben, febril och ett CRP på 250. Men det tyckte inte systrarna på avdelningen var något speciellt. De skulle ta så bra hand om min lilla pappa, men det var ju just de de inte gjorde. Det är såå konstigt att jag måste presentera mig som pappas dotter sjuksköterskan och att att moi ska tala om vad de ska göra med honom. Så med vätskebalans, dagliga prover och antibiotikabyte blev han faktiskt mycket piggare. Men duschen och det gröna te´t uteblev. (Det beror på vad man menar med grönt te. När pappa bad om ett kopp med grönt te kom uskan in med en grön te-påse. Tråkigt nog var innehålet lika svart som i resten av Liptonpåsarna)

Efter att ha brutit mot minst två avdelningsregler hade vi ett par riktigt trevliga timmar på Oskarshamns sjukhus. Med medtaget kaffebröd och te såklart, vi anhöriga är ju bara jobbigt patrask som liksom medföljer patienterna.

Resten av helgen satt vi och bläddrade i Tintinalbum, pratade gamla minnen och tittade på första delen av den evighetslånga Melodifestivalen. En riktigt bra helg på min ära!