allt vad jag skulle kunna bli

Textilmässan i Älvsjö var ett litet desperat drag. Ett försök att på något mystiskt sätt förvandlas till min farmor, driftiga faster eller varför inte till min egen far? Hur så undrar ni. Min farmor vävde, stickade, virkade, stoppade och broderade. Allt i tyg-tras-tråd-garn-ull eller tufs-väg min faster rör vid blir till underbara, häpnadsväckande skapelser. Min egna far broderar som en hel... en hel karl! Nästintill alla juldukar som fanns hemma när jag var liten har pappa knåpat ihop. Tänk att få bli åtminstonne en bråkdel av allt det där!
Medan jag tittade längtansfullt på mjuka garner drömde om aviga och räta maskor och att en dag kunna sy mitt egna stolsöverdrag gick Cicci omkring och suktade över avancerade sticktekniker. Olika falla livets lotter.
Samtidigt i en annan del av utställningshalen höll Antikmässan till. Miljarder av föremål staplade, uppradade, ihopbuntade, uppspikade och upphägda.

Kläder kan också vara antika! Just dessa var helt underbara och hade gärna fått bli en del av både min och Ciccis garderober. Så hade även Chanelväskorna, Chanelskorna och Chanellkappan fått göra, men på just desa fanns det ingen prislapp och vi vet ju alla vad det betyder. Snordyrt

Bordssilver och kristalkronor. Varje lägenhet med aktning ska väl ha bordsilver på matsalsbordet och en kristallkrona över? Tyvärr får vi ju inte vår nya lägenhet förrns om en månad så den här gången gick jag tomhänt därifrån. Pass på, till nästa år, vem vet vad jag kommer dragandes med då! Ha!