Hängande ögonlock och droppande blod

Nattpass är inte att förakta. Inga läkare som springer omkring, inga mäckiga behandlingar som ska till (fast det saknar jag ju..) man har superkoll på vart alla kollegor befinner sig och småsnacket med patienterna är som bäst runt kl 23.00.
Däremot är tiden efter nattpasset att förakta. Jag somnar alltid som en klubbad knubbsäl på tåget och vaknar med ett ryck stationen efter det önskade. Kroppen blir slutkörd genom att bara gå upp för trapporna.
Hjärnan är seg och får inte ihop två meningar utan att stanna upp och fundera på hur meningen började. Jag brukar vara klantig och tappa prylar och gå emot både fast och lös inredning i vanligt adekvat tillstånd. Efter några nattpass är jag klantigare än någonsin (eller som farmor brukade säga: mer otur än vanligt) I och med köksförvandlingen finns det mängder med verktyg och pryttlar som dräller omkring. En utav dessa lyckades fastna i mitt ben. Blodet droppar, blodet droppar 10 meter härifrån.

Men som sagt vad, några nattpass i månaden gör underverk den 26:e och vad är då några dygns komalikande tillstånd?