Jag trodde att jag hade gröna fingrar. Men nu har jag mördat, slaktat, förgjort, utplånat, likviderat, (välj vad du vill) ett nästintill helt växthus. Bland offren minns vi minirosträdet, orkidén (helt plötsligt vissnar blommorna, stammen skrumpnar, de gröna bladen singlar ned mot golvet och det enda som sticker upp ur krukan är torra rötter) flitiga lisan, nått grönt oidentifierbart, kaktusen (!!) och snart resten av bambun. Själva stammen förtvinade någon gång i sommras men ett litet grönt skott räddades till en framtid i en av äggkoparna. (Tack för den fina användbara bröllopspresenten!) Nu verkar det som om framtiden har kommit ikapp.
Så nu vänner behöver jag era goda råd! Kan vi rädda stackaren eller ska jag rikta in mig på en palliativ vård?
Palliation tror jag minsann. Saknar dig vännen! Kram
SvaraRaderaTror också på palliativ vård i det här fallet... vi kanske kan bilda klubb? "vi som dödar blommor" eller nåt :)
SvaraRaderaFia- Saknar dig också vännen! Har redan ansökt om en hospice-plats..
SvaraRaderaElin- Ja, en facebook-grupp kanske?? eller möjligtvis en trädgårdskurs?
Jag tror vi satsar på en facebookgrupp ;)
SvaraRadera