Någon har spillt kaffe på golvet. Ser du vad jag ser? Är det inte ett förestående omen, en varning på att nu kommer ödet ifatt? Precis lagom till nummer tretton i månaden..
Fredagen den 13:e. Ska man vara hemma och ta så få svängningar som möjligt eller ska man ut i vimlet och trotsa? Jag valde att trotsa och gjorde veckans sjuttiotredje besök på IKEA med maken. Vem visste att socklar och täckskivor väger närmare exakt 15 kg? Tur att man blir visare med erfarenheter och stigande ålder. Framför allt starkare!
Bara för att trotsa ännu lite mer hade jag fjorton minuter på mig att duscha, sminka, hitta SL-kortet och borsta håret innan det var dags att rusa mot pendeln. Inte där heller slog ödets nyck till. Mascaran hamnade på ögonfransarna, isfläckarna hoppades över (utan att hamna på nya) och jag fick en egen torr plats på pendeln!
Målet var Grappa på St Eriksplan där en hög med kollegor väntade. Maten var underbar och likaså kollegorna! (Surt nog hamnade söta S för långt bort så vi hann inte med att kolla vad som har hänt sist. Kan inte vänta till du kommer tillbaks i april!)
Några timmar senare var jag åter på väg hem till maken! Han hade pepsi max på kylning och vi avslutade kvällen med att konstatera fredagen den trettonde varit riktig skön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar kanske?