ljusa nätter

Uppvuxen i de södra delarna av landet är jag van vid att solen styr dagens sysslor. Framförallt när solen går ned. Vi barn skulle komma hem när det började skymma. När solen gick ned såg man ingenting och vad var det då för vits att vara ute? Som vuxen resonerar jag likadant. När det är mörkt ute då är det dags att gå in för att dricka te med pappas honung i. I Jämtland är naturlagarna helt ur spel.

Häggsåssjön by night

En kväll satt jag inomhus väl skyddad från myggorna på renfällen och läste. Maken var ute med myggnät och spikade. Boken blev utläst men himlen var fortfarande ljus. Jag började fundera på lite smått om min läshastighet på något mystiskt sätt hade tredubblats tills jag såg var klockan var. Tjugo över ett. På natten. Jag smög ut till maken och frågade om han inte tyckte att dagens hantverk kunde vara slut nu. Men är det egentligen inte väldigt praktiskt att kunna arbeta så länge utan att behöva ha pannlampa. Oklart om vad maken tycker och tänker om att få arbetsdagen uttänjd med fem timmar. Ponera om man arbetade under dygnets alla ljusa timmar och fick ledigt alla mörka, tänk vilken fetingsemester man kunde ta ut i vinter. Det vore något för jämtlands president att ta tag i!

Me by night

regniga dagars välsignelser

Även i Jämtland kan himlen öppna sig. Sådana dagar behöver man inte måla, snickra, släpa ris eller av förklarliga skäl elda. Blöta dagar åker man på äventyr! Som till Mus- Olles museum och får habegär efter gamla plåtaskar, udda porslinskoppar och bumlingar till gevär. Han var tydligen ett riktigt original som samlade på sig cirkus 150 000 grejer under sin livstid. Bl.a. ett litet nätt stenröse, uppstoppade möss, frimärken, verktyg eller varför inte en balsamerad spansk marsipantårta från 1924. Vår guide var ganska ny på jobbet och lite halvosäker, så vi övertalade henne att ta fram tårtan och öppna på locket så att vi fick peta på den gråa stela massan! Tänk så långt man kan komma med ett leende och lite tjat!

det fanns även en hälsokälla där som vi var tvugna att testa på!

En annan aktivitet som passar sig för regniga dagar är det obligatoriska Åre-besöket. Det är lite hajpat att gå omkring i goretex- jackan och låtsas som om att man hör till.

Lundhags är också en given favorit. Man hittar alltid något som får följa med hem. Den här gången tog jag över vårdnaden för en galet turkos fleecetröja. Nu gäller det bara att vidhålla solbrännan, för utan den kommer jag vara förvillande likt ett spöke.

det är jag som är till vänster

flytande minnen

Efter den första klunken fick jag en ordentlig flashback. Helt plötsligt var jag tillbaka i farmors och farfars brunvita plastdoftande hammock. Vi lintottiga barn satt och dinglade med benen och försökte få till det perfekta gunget. I bensparkarpausen drack vi farmors kalla rabarbersaft och lyssnade till flugornas surr. Sommaren varade förevigt och världen och harmonin stod som spön i backen. Tyvärr räcker inte en liten flaska Ramslösa så länge. Speciellt inte när Ramlösa Rabarber bara är här på prov. Det är nu dags att rösta! Inte vill ni att mitt barndomsminne åter ska varda in i minnets mörka vrå?

surrande oljud

Under våra många år i stugan typ tre har vi aldrig haft några speciella problem med myggor. Vi har ganska högljutt mumlat att de som klagat måste vara veklingar av stora mått.
Efter det här året ska jag aldrig muttra, inte ens mima i ett mörkt rum om påstådda skrönor. Den här sommaren var vi omgivna av blodsuktande varelser ungefär hela tiden. Det spelade ingen roll hur många myggor vi slog ihjäl, det kom alltid dubbelt så många tillbaka. Naturen måste ha höftat till med en helt oväntad mygg- inkarnation. Det bästa tillåtna giftet av dem alla MyggA som vi hittade i en mörk låda verkade snarare locka till sig mygg istället för att jaga bort dem. Kan ha nått att göra med att den blev över efter Afrikaresan för fem år sen…
Det är dags att det uppfinns något i stil med DDT så att vi sommarjämtar också kan vara ute utan bidräkt! Hur ska vi annars kunna njuta av solnedgångar kl halt tre på morgonen och ta svala nakendopp i fjällsjöarna? Så alla nobelsuktare- vad väntar ni på? Uppdraget bara väntar på er!

Home sweet home

Hemkomsten blev kär men kort. Varje timme som gick innebar att semestern kortades ned med just en timme. Vi snabbtvättade alla smutsiga kläder och vattnade blommorna och fick några timmars sömn. Volvon packades till bristningsgränsen och vi var på väg till nästa semestervecka, Jämtland nästa!

Hem ljuva hem

Galet vad tiden går fort. Man har knappt hunnit landa förrns det är dags för luftfärden hem.

Sista dagen ägnade vi åt att ligga vid poolen och sippa på kall Pepsi. Vi kom efter lite panik med transferbussen och kom i löjligt god tid till flygplatsen. Flyglasten utforskade vi på 12 min och gjorde av med våra sista mynt på godis.

Vi vinkade hej då och klev på planet som skulle ta oss till resten av vår semester. Klart väder följde oss hela vägen hem och vi kunde se Prag.

Vipps så var vi tillbaka i Sverige och Kefalonia blev till ett sommarminne.

It´s the trip of your life

En kolorerad miljövänlig broschyr beskrev med målande ord det om allt underbart som vi skulle få uppleva. Vi skulle färdas över det stora blå i en båt med glasbotten. Genom glaset skulle vi se antika skepp, ett oändligt förbluffande anal akvariefiskar, havssköldpaddor, delfiner och andra onämnbara exotiska varelser.
Förväntansfulla med illamåendepiller i magen embarkerade vi skeppet Sun. Vad var det då vi såg? Sandbotten, stenbotten, slambotten och sjögräs. Ja, det är precis så spännande som det låter. Fast såklart vi diskuterade en lång stund om att en av besättningsmännen var förvillande lik Owen Wilsson och hur coolt det vore om han hade gett upp sin skådespelarkarriär för att driva en liten turistbåt på en Grekisk ö.

Efter en tre timmars guppande på havet kastade kaptenen två flaskor champagne och uppmuntrade oss turister att hoppa i efter. Just den här dagen bjöd på ett milt efterspel av gårdagen med blåst och avkylande vindar. Badkruka som man är (brås tydligen på min käre far) satt jag hellre på akterdäck ordentligt påklädd med trekvartsjeans och kofta och längtade faktiskt inte speciellt mycket med närkontakt med det blöta. Några ungtuppar från England hopade tillslut i och drog upp de där flaskorna under jubel. Jubel över att vi kunde lätta ankar och fortsätta till stranden.
Tillsammans med en svensk kvinna hittade vi en plats längs ett par klippor där vi lutade oss tillbaka för att lapa d-vitamin och salta vindar.

Med risk för att låta som en pensionär, men det bästa med resan var faktiskt maten. Grekisk mat i sitt absoluta esse. Efter att bbq: en var framdukad, uppäten och bortdukad vadade vi ombord igen och vi kunde puttra tillbaka till hamnen. Innan vi nådde vår startpunkt hade ett par plågsamma versioner av kareokee framförts under ekande skrattsalvor.

Fast så här i efterhand var det, ja trevligt måste man nog säga, att gunga omkring på havet. Men nästa gång hyr vi nog hellre en DVD-film som illustrerar ett akvarium. Lite mer tidssparande och så behöver vi inte heller bada på befallning.