praktfullt

Vi har en balkong! Det är så stort att jag inte vet hur jag ska beskriva det! En sån fantastisk känsla att ha en litet extrarum och kunna njuta av sol, värme och frisk luft. Underbart! För att göra det hela ännu lite mer bättre har vi införskaffat blommor och blomlådor! Paradis är vad det är.

Nu håller vi alla tummar vi har för att växterna ska överleva och frodas. Annars får pappa komma hit med expresståg (vi litar inte riktigt på flyget nuförtiden) och göra lite första hjälpen.

it´s a lovley day

Ledig dag och solig dag. Det skulle kunna räcka för att skapa en bra dag. Men varför nöja sig med en bra dag när man kan få en helt underbar dag? Därför kom Sofia, Alva, Katarina och Nero förbi en sväng!

Efter att jag förstått att den nya lägenheten inte alls var barnsäkert ur något som helst perspektiv begav vi oss av på en promenad i vårvädret. Innan vi drog oss ut till Nackareservatet frågade jag om Alvas vagn var terrängduglig. Jodå, det skulle den vara. Pyttsan! Vad är det för vagn som inte kan ta sig över rötter, stenrösen och klippavsatser, bah! Med lite (ganska mycket) bärhjälp och vi-sidan-om-körningar kom vi slutligen ut på det jämna spåret.

 Den yviga vovven Nero. Tycker om att dregla på sin egen svans och att springa jättefort mellan träden.

Flera kilometer i en vacker värld där jag fick köra vagnen helt självständig medförde en lätt kaffelängtan. Därför vände vi hemåt och parkerade vi oss på ett närbeläget campingbord. Kaffe dukades fram i termos, Katarinas hemmalagade bullar hamnade på ett fat och Sofia bjöd friskt på sina choklad -och jordgubbshjärtan.
Lite fyrtiotalistvarning men rackans vad mysigt det var!

gladeligt på landet

Katarina ringde och frågade försiktigt vart jag var någonstans. Själv hade hon kommit i god tid till centralen och stod i talande stund och småhoppade av otålighet. Jag stod i badrummet och försökte få till en snygg sväng på ena ögonbrynet och var inte det minsta stressad, än i alla fall. Inte kunde jag skylla på den nyss på komna sommartiden, jag hade klantigt sett fel på klockan och var precis en timma försenad. Efter att ha öppnat samtliga garderobsdörrar, slängt ut halva innehållet ur handväskan på hallgolvet, kastat tre klänningar och fem olika färgade strumpyxor över sovrummet slog jag igen ytterdörren och sprang ned till tunnelbanan. På pendeltågsperrongen väntade Katarina leende och vi satte oss tillslut på tåget. Tåget som skulle ta oss till Sofias kombinerade inflyttning/födelsedagsfest ända ute på vichan. (Jupps, till och med längre ut än Lapplands Väsby)

 Festen bjöd på nya och gamla ansikten, en grundlig husesyn med tillhörande ahh ohh sweeet, ljuv musik, långa och korta samtal, dricka och snacks. Mitt glas med ICA-handlarnas cider står till höger om chipsskålen och finns således inte med på bilden. (Om nu någon skulle undra)

Katten Frö låg i all sin prakt och visade vem det var som var festens medelpunkt.

Jag är manisk rädd för katter men Frö har bevisat sig genom åren att vara en mycket loj katt som inte lyfter ett öra när man kliar honom på ryggen. Så därför vågade jag vara mindre än 2 meter ifrån honom.

Kvällens värdinna in all her grace

Innan klockan blev förmycket bestämde Katarina och jag att festligheterna fick ta slut och vi letade oss tillbaka till pendeltåget. Under tiden för att signalfelet skulle lösa sig försökte jag och Katarina leka hobbypsykologer genom att försöka hjälpa en stickrädd sjuksköterskestudent. Vi hann enligt min mening ganska långt på 25 minuter. den resterande tiden in till stan kom vi överens om att detta måste vi göra snart igen!

tvillingarna lov

Det här ramlade in igenom dörren här om dagen. Syster och jag är tvillingar och tvillingar är tydligen väldigt intressanta. Inte bara som raggobjekt på utekvällarna utan även i rent vetenskapligt syfte. (Till vän av ordning; Det där med ragg var läänge sen som ägde rum under min singeltid, såklart) Oftast ställer forskarna på Karolinska Institutet detaljerade frågor om hälsa, utbildning, sjukdomar och evetuella missbruk men den här gången önskade  de ha fem mililiter saliv. Spännande. Det betyder nu att om jag eller syster begår ett brott och spottar på platsen så blir vid hafade på direkten då de får storträff i DNA-banken!

Naturligtvis ställer vi upp och spottar i den medskickade plastgrunkan. Det är tack vara oss tvillingar som man bättre förstår samspelet mellan arv och miljö och utvecklingar av sjukdomar och personlighetsdrag. så det så.

var det någon som sa tack?

rätt gott iallafall

Morgontimmarna ägnades initialt åt att sola i bikini på balkongen då det helt utan förvarning kom mörka moln inseglande på den annars klara himlen med kyla och snöblandat regn. Otäcka aprilväder!

Då slog mig en tanke. Kanske skulle man ta och använda de fodrade springkläderna ännu en gång, för att få  lite mer valuta för pengarna så att säga. Dessutom vilket gyllene tillfälle att upptäcka det närbelägna Nackareservatet. Springturen var överaskande flåsig, svettig och underbart vackert, det var nästan som att springa hemma i de Småländska skogarna på smala slingrade grusvägar.
Bara så ni vet det, de mörka partiena under ögonen beror endast på den kylslagna väderleken!

pigg genom samvaro

Underbaraste Lena kom när jag hämtat mig från brandvarnarens illvrål.
Som en helt bortglömd överaskning hade Lena med sig min födelsedagspresent, den har blivit kvar hemma varje gång vi träffats men nu tre månader senare har den äntligen kommit till sin rätt!

Inuti det fräsiga djungelpappret gömde sig en fantastisk bok med mängder av glassrecept Lena har än en gång slagit hole in one! Timmarna som följde bläddrade vi i boken och gav löftet om att i sommar ska vi bara äta egentillverkad glass.

När Lena hade lämnat lägenheten kom Anna och Erik för husesyn,kvällsmat och David Fosterkonsert. Mäkta trevligt!

Det är det jag alltid ha sagt, varför ska man vaka av nattperioden genom att ligga på soffan och slöa när man kan bjuda hem kompisar och bara omges av en trevlig aura?

störande signaler

 Inget dimmar till hjärnan så mycket som att gå av en nattperiod. Man (läs jag) släpar sig innanför dörren kl 9 på morgonen, siktar på sängen och vaknar av telefonens dystra signal dryga tre timmar senare. Allt för att kunna sova den kommande natten för att vända dygnet rätt igen. Nu till bilden! För att orka vara vaken hela dagen och kvällen tills jag får gå och lägga mig igen krävs det varm mat i magen. Kall mat blir varm i micron. Grillfunktionen i micron ger inte bara varm mat utan smälter också skyddskåpan. Det i sin tur får brandalarmet att gå igång! Det i sin tur fick mig att vakna till ordentligt. Lucky me! Nu kan jag vara social hela dagen. Vi börjar med sötaste Lena!