sweet saturday

Sedan vi var små har mamma och pappa präntat in att godis äter man på lördagarna. Detta borde väl även då innefatta fika? Så, enligt de gamla familjetraditionerna ägnades lördagen åt fikande, konstant!
Dagens första bullar, småkakor och tekannor började i en enorm lägenhet i de södra delarna av stan. Innehavarna fick en charmig lillkille i somras. Det bästa med vänner som har bebis är att man kan mysa, vyssa och framkalla ett bubblande skratt men så fort lillkillen blir ledsen eller har gjort en liten olycka räcker man över honom till föräldrarna! Det är så här det måste kännas att ha barnbarn.
Under sen eftermiddag närvarande vi vid en 25-årsfest. Tjejen (kvinnan?) är kind of famous för sina bakkonster och vi blev inte besvikna. Sockerkurvan pekade återigen brant uppåt. På festen befann sig även flera OS-nördar och för att kunna umgås var jag tvungen att under flera minuters sammanhållen tid titta på curling. OS är ju ,hrmm, inte riktigt min grej men jag är däremot ganska hyfsad på att spela teater. Vid poäng för rätt lag (Sverige) jublade jag. Vid fel sopning (Schwitz, Österrike?) buade jag. Jag hummade till och med tankfullt när vårt stolta land gjorde sluga manövrar. Festen bestod i förutom is-sport och söta bakverk även två tjejer med stora magar som vi klappade på.

Vid sängdags kunde jag utan problem somna därför att både näthinnan och magen var fyllda av söta ting.

första parkett

"Jag känner att stämningen här inne kräver ett fyrfaldigt hurra"

 Idag basunerades det ut att TOTO ska återförenas för en turné i juli. Förstår ni hur stort det är?!
Tiden innan maken hade jag knappt hört talas om bandet som spelade weatcoast rock. Maken däremot har varit ett ihärdigt fan av TOTO sedan femårsåldern. Hänförelsen har nu råkat rinna över till mig. Det tog visserligen en tid innan jag uppfattade deras genialiska musik men när jag väl gjorde det... Uppskattningen har gått så långt att jag nuförtiden går omkring med deras samlade hits på Ipod och sjunger ogenerat med i Africa samtidigt som jag markerar basen med högerhanden.
Semestern är redan lagd, hoppas bara att de spelar i vår världsände i rett del av juli! Annars kommer mina stackars kollegor blir söndertatade om att byta pass.
Kom ihåg, skyll inte på mig! Allt började när jag blev tillsammans med mannen i mitt liv, jag är bara ett oskyldigt offer i sammanhanget.

Torsdagar har kommit att bli riktigt trevliga! Dels för att helgen snart nalkar sig men också för att jag två torsdagar på rad har träffat älskade syster!
Även den här dagen träffasdes vi i city. Nu har det värsta tågkaoset brakat förbi så jag kom helt ovanligt förvånande i tid! Jag har lite svårt att hålla i sär det här. Ena dagen är det helt stopp i trafiken och tjugofyra isande minusgrader. Andra dagar, som den idag, flyter trafiken smärtfritt och det är plusgrader.
Idag började den stora, underbara, helt fantstiska bokrean! Den storslagan känslan gav sig relativt snabbt av. Syster och jag har många års erfarenhet av bokreor och kunde snabbt konstatera att årets är i särklass den sämsta. Nästintill samma böcker som föregående år och fåtal böcker inom samtliga genrer. Men skam den som nte hittar några fynd. Jag luskade fram den här:

och den här:

Båda bilderna är googlade. Jag tänkte nämligen ta tag i mina mer kreativa sidor. Teckning var roande när jag var yngre, få se om det är lika roligt nu.

När symaskinen väl är uppackad måste den ha något att göra, därför hamnade boken i korgen. Trots systers skräckslagna min.

Inte ska vi hänga läpp för det hör, se istället så mycket pengar vi sparade! (som vi nu kan lägga på nya lägenheten i form av tyger, kolstift och staflin!)

Stockholmaren är inte dummare än Jönköpingsbon!

Varje månad ger jag SL (Stockholms lokaltrafik) 700 kr i bidrag. Visste ni inte att man kan ge gåvopengar till SL? Jo då, för bidrag ger man utan att förvänta sig något tillbaka förutom den sköna känslan som infinner sig när man gör något osjälviskt. Dessa 700 kr har egentligen förvandlats till ett pendelkort, men nu när kollektivtrafiken nästintill står stilla vet jag inte hur jag ska använda det. Jag kan peta naglarna med det eller ha det som ett bokmärke? På gårdagens förstasida av METRO uppmanade SL folk att stanna hemma från jobbet relaterat till det stora kaoset. Det är väl självklart att samtliga arbetsföra invånare i storStockholm har ett arbete som kan skötas hemmifrån! Jag kan till exempel eneklt ge mina patienter passerkortet till läkemedlesrummet så kan de själv sköta sin medicinering! De flesta har varit inneliggande såpass länge att de vid det här laget bör veta vad som ska göras.
Ni kära vänner som inte bor i Stockholm som undrar hånflinande varför det jämt blir kaos i Stockholm när det råkar snöa och bli lite kyligt. Först och främst kan ni ringa til SL och fråga varför de har tåg, räls och växlar som inte tål snö och minusgrader. Om man bortser ifrån det kanske ni funderar; men vägarna är ju plogade hur svårt kan det då vara att ta sig till arbetet? Jo, låt mig berätta! Att vara Stockholmare och ha bil är en relativt ovanlig kombination. För det mesta fungerar lokaltrafiken så att bil är en onödig kostnad (bilköp, de vanliga kostnaderna för att äga bil, parkeringspplatsavgift, biltull) Jag arbetar på andra sidan stan, vilket inte är det samma som andra sidan stan i ex Jönköping. Om jag hade haft 20 minuters cykelväg till jobbet hade jag inte klagat, men nu har jag uppskattningsvis 2 timmars cykelväg.
Så nästa gång ni hånskrattar och skakar på huvudet över Stockholmarnas idioti så meditera över dessa punkter
*Stockholmaren har oftast ingen bil för den är helt enkelt onödig
*detta innebär att vi är beroende av lokaltrafiken
*Stockholmaren bor inte på gång eller cykelavstånd till jobbet. Ingen kräver att Virserumsbo`n ska gå till arbetet i Hultsfred.
*när lokaltrafiken ligger nere sitter vi fast i förorten flera mil från arbetet.

Tack för visat intresse!

varm själ värmer frusen näsa

God morgon! Det här är en sömning upplaga av mig i morse på pendeltåget mellan Älvsjö och Stuvsta. Jag har jobbat natt i helgen därav det något mosiga, frusna intrycket.

Det var helt underbart att gå hem i ett vintervitt, glittrande, soligt landskap. Nja, det var nog inte riktig renodlat underbart. Det var kanske mest en plåga för kinder, näsa, lår, fötter och händer men resten av kroppen njöt obehindrat.

 

Dessa bilägare lovsjöng antagligen inte vädrets makter när det var dags för att ta bilen. Bilen? Naturligtvis måste man ta bilen i dessa dagar när kollektivtrafiken helt har slutat att fungera...

allt vad jag skulle kunna bli

Textilmässan i Älvsjö var ett litet desperat drag. Ett försök att på något mystiskt sätt förvandlas till min farmor, driftiga faster eller varför inte till min egen far? Hur så undrar ni. Min farmor vävde, stickade, virkade, stoppade och broderade. Allt i tyg-tras-tråd-garn-ull eller tufs-väg min faster rör vid blir till underbara, häpnadsväckande skapelser. Min egna far broderar som en hel... en hel karl! Nästintill alla juldukar som fanns hemma när jag var liten har pappa knåpat ihop. Tänk att få bli åtminstonne en bråkdel av allt det där!
Medan jag tittade längtansfullt på mjuka garner drömde om aviga och räta maskor och att en dag kunna sy mitt egna stolsöverdrag gick Cicci omkring och suktade över avancerade sticktekniker. Olika falla livets lotter.
Samtidigt i en annan del av utställningshalen höll Antikmässan till. Miljarder av föremål staplade, uppradade, ihopbuntade, uppspikade och upphägda.

Kläder kan också vara antika! Just dessa var helt underbara och hade gärna fått bli en del av både min och Ciccis garderober. Så hade även Chanelväskorna, Chanelskorna och Chanellkappan fått göra, men på just desa fanns det ingen prislapp och vi vet ju alla vad det betyder. Snordyrt

Bordssilver och kristalkronor. Varje lägenhet med aktning ska väl ha bordsilver på matsalsbordet och en kristallkrona över? Tyvärr får vi ju inte vår nya lägenhet förrns om en månad så den här gången gick jag tomhänt därifrån. Pass på, till nästa år, vem vet vad jag kommer dragandes med då! Ha!

dåligt morgonhumör

Jag blir komplett galen! Vad är det med mitt fantastiska hus? Är det Gud som förbereder så att jag inte ska sakna ihjäl mig efter det att vi har flyttat?
Inte nog med att det står främmande män utanför fönstret kl åtta på morgonen utan förvarning. Vilken tur att jag då var påklädd, om trosor och örhängen räknas som täckande klädsel vill säga. En lapp i traphuset hade uppskattats som skulle kunna ha uppmanat att en dusch kanske skulle genomföras innan åtta för att inte bjuda på en nakenshow.
Idag stängdes vattnet av kl nio. Vilken tur att det har förvarnats- not. Lyckliga mig som kommer tillbaka från min morgonpromenad så där nyponfräsch. (not igen). Torrschampoo grejar håret (fast den luktar tantparfym), men resten av kroppen då? Tack Bear Grylls för dina överlevnadstips i en miljö utan rinnande vatten! Smält snö blir till kallt vatten och ansiktet blir någorlunda rent.

Hoppas att Älvsjömässan har vatten på flaska som jag kan få med mig hem. Textilmässa med Cicci nästa!


"Hej Cicci, ursäkta om jag stinker en smula. Jag kunde inte duscha men jag är överöst av deo och parfym så märks nog inte. Om jag är hungrig? Jo, en smula där med, jag hade inget vatten till havregrynen."