samkväm i skärgårdsmiljö

En jobbvecka har förflutit. Så där bara har jobbet blivit den rådande verkligheten och semestern känns lika avlägsen som årets påskägg. En sån oerhörd lycka att semestern avslutades med högklassig stil, som turligt nog har efterlämnat spår (inte bara märken efter fästingar utan även avtryck i form av digitala bilder och aktiverade neuron)

Tidigt i somras kom inbjudan som erbjöd en helg på idylliska Möja. Det var Veronika som är i grosess som var avsändaren. Havandeskapet är påbörjad och hon var möjligt lite uttråkad. Tidtabeller skrollades fram och skärgårdsfärjan äntrades för en vilsam helg bland skrikande måsar och böljande vågor.

Veronika, Stina och jag uppställda inför en prestigematch i kubb. En av fördelarna med att umgås med gravida är att man helt plötsligt känner sig väldans slank och smidig. Kubben gick käpprätt åt det blå skåpet, måste ha berott på uppförsbacke, sneda pinnar och ojämn gräsmatta. Men inga upprörda känslor, det är ju bara ett spel.

Lilla sötnosen Alva höll oss aktiva och visade en förvånande nyfikenhet på allt som var brant (klippor och berg), vått (hav och vattenpölar), högt (skottkärror, soffor, altaner och bryggor), lurvig (kissemiss) och smått (blåbär på ris, kottar, prydnadsfåglar på fönsterbräde). Hon var helt enkelt bedårande!

Skärgården består ju nu inte bara av klippor utan även av skog. Förutom att skogen är den fattiges tröja ska den ska även enligt säkra källor vara som ett stort, stickigt skafferi.

Jag måste sakna en eller två svampletargener. Jag kunde klampa runt i ett område och inte se ett dyft, personen som smyger efter hittade minsann ett halvt tjog gula trattliknande svampar. Men så länge var på samma lag så kan jag stå ut med mitt handikapp.


Varför räknas bara ätbara svampar? De snälla svamparna ser så erbarmligt tråkiga ut. (De måste spela i samma liga som honfåglar. De verkar förevigt vara dömda till att vara grå och neutrala medan hanfåglarna får strutta omkring i färgstarka stjärtfjädar.) En svamptur behöver inte bara innebära plockning av svampar, det kan lika gärna betyda "åh titta vilken fin svamp". Som den där skönheten ovanför!

Efter en förmiddags regnande skymtade solen fram bakom snabbt flyende moln. Stina, Sofia och Alva såg till att få i sig lite D-vitamin. Därefter kaffe och trevligt sällskap på ett solindänkt altandäck kan aldrig bli fel.

Så här ska man ha det när man har det som sämst.

Som allt annat roligt tog helgen slut alltför fort. Nu väntar vi på en ny inbjudan, vi behöver väl inte vänta ända till nästa augusti hörrni??

yes, it´s true

Ibland är Norge verkligen som en Norgehistoria

rubba inte mina cirklar

En del visa menar på att livet går ut på att ta sig framåt, ta sig förbi hinder och osynliga linjer. Om det innebär att passera polcirkeln har vi gjort stora framsteg i livets utveckling!
Tillsammans med ett tjog av tyskar fotograferades vi vid monumentet, men till skillnad från de övriga avstod vi från att köpa nallebjörnar och smörknivar med den lätt hysteriska texten "jej har passeret polsirkeln"

På resan söderut igen gungade vi förbi det berömda strecket i en något mer sansad anda. Blåsigt och faktiskt en gnutta sol kändes det mer högtidligt än hysterin vid cirkelcentret. Självklart placerades vi oss på soldäck för att lufta hårrötterna och tvinga huden att bilda D-vitamin!

ruttna vackra land

Nordnorge visade sig vara underbart vackert. Visserligen hade jag tjuvtittat på bilder på google och maken (som tidigare har vandrat i Norge) har berättat med målande adjektiv hur underbart det är. Ändå var jag inte förberedd på skapelsens skönhet.

Grillning vid vägkanten

Utav någon konstig anledning ser det ut som jag fryser på samtliga bilder. Jag är famous för att kunna frysa i de mest skilda sammanhang. Förutseende som jag var, var understället nedpackat. Dessvärre längst ned i packlinen, så det var antingen frysa eller orka. Men det är väl nyttigt att frysa nån gång då och då? Orka fick lägga sig och resultatet blev frusna kort!

Kolla helst inte in gympadojorna. I all hast fick jag bara med mig springskorna. Springskor matchas bäst med löparbrallor och inte alls med stuprörsjeans. Som om jag inte förstod det själv blev jag medveten om stilfelet genom alla elaka-tjej-blickar.

Norge drösar av tunnlar. Smala mörka tunnlar som grävde sig kilomerter in i bergen. Som tur var tillhör varken maken eller jag den procenten av befolkningen som är drabbade av tunnelfobi!

Hur kan ett land vara så pittoreskt? Gräs på taken och grönskiftande fjordar. Det är nästan så man blir lätt illamående. Tack vare utsikten var vi tvungna att stanna vid varenda rastplats och förlängde således resan med säkert en dag! Norge är ett ruttet land.

Här och var på kartan vara det * utkastade. Det skulle enligt teckenguiden betyda något alldeles fanatiskt sevärt. Svartisen var en sådan stjärna och vår bil bromsade lydigt in. Svartisen är en enorm glaciär och visst blåste det lite extra kallt om öronen när vi glanade på den.

Som tur var fanns det alltid varmt vatten en termosen och en god kopp thé värmer kropp och själ.

ihärdigt

Norge var målet för årets semester. I vinterns mörker hade vi fantiserat om underbar vy, slingriga vägar, ljumma vindar och slösande i sol. Exakt så tedde sig verkligheten åtta veckor innan vi packade och gav oss av. Maken och jag log i kapp så kindtänderna skymtade. Bikinin och solkrämen las högst upp i väskan.

Samtidigt som vi svängde in i Storuman tornade regnmolnen ihop sig och gjorde oss sällskap. Regnet visade sig vara en enveten typ, dropparna gjorde oss sällskap ungefär hela vägen in i Norge och tillbaka hem igen.

Ser ni den dubbla regnbågen?

Den som har gjort en resa har alltid något att berätta!

Nu är blogguppehållet över! Bara för att bloggen har varit tom så har inte mina dagar saknat innehåll! Oh nej store tid. Maken och makan kom slutligen iväg. Det enda som krävdes var att den gröna volvon fick ett par delar utbytta på verkstaden.

Vår resa började i Stockholms förorter och sträckte sig långt över polcirkeln.

asch då!

Resan till Jämtland slutade redan i Bandhagen, 2 mil hemifrån. Ett klassiskt "motorn tänder inte och hostar knappt-syndom". Vi är tacksamma att det inte hände i Kusböle, men är ändå irriterade över att resan skjuts upp ytterligare. Efter att maken åkt i skytteltrafik till närmaste mack och bytt ut både rotatorn och en härva kablar utan nytändning bogserades bilen till verkstaden.

Förhoppningsvis lämnar vi civilisationen den på nytt imorgon bitti! Fram för nya minnen och vackra kort!