Tråkigheternas tråkighet.

Det regnar. Det finns inget roligt på TV. Jag har ingen lust att baka. Ingen inspiration att städa. Jag orkar inte ta mig ut för att vara social.

Lösningen på utråkandet stavas badkar och pocket.Tack och lov att vi inte kastade ut tingesten när vi flyttade in!

förpackad glädje

Ciccis kom förbi idag efter att jag vaknat till efter nattens arbetsäventyr. Hon har precis varit ute och rest och som alla andra som gjort en resa hade hon mycket att berätta och framförallt något med sig!

Hershey´s choklad, så söt att en halv ruta var tredje timme räcker för att hålla glucosvärdet på highe highe high! Tack Cicci, du har precis räddat nästa jobbnatt!Jag kommer va supereffektiv och sockerhög i en skön kombination!

Nu har hösten kommit, nu är hösten här!

Hur kommer det sig att man förvandlas till en femåring så fort man ser en lövhög? Nu är jag ju lite äldre och kan oftast hejda den första impulsen av att hoppa och sparka bland löven. Fast för många inhiberade impulser kan omöjligt vara bra för hjärtat så därför måste galenskapen släppas ut nån gång emellanåt! Äntligen, här är en lövsprättarbild!

givande planering

När man väljer ut framtida make ska man inte bara lägga in hur snygg, romantisk, påhittigt, smart, rik, ambitiös eller förtrollande han är. Nepp, man ska även se till han han har föräldrar som bor hyfsat nära och som har fruktträd. Då kan resultatet bli en galet stor skål med gråpäron! Betänk detta systrar!

Vi har fortfarande inte hittat något thaiställe som det slår stjärnor om nära vår nya lägenhet. Eller ny och ny, vi har bott in oss i lite mer än sex månader. När jag äntligen kommit till sans efter en komalik tillvaro kom maken med dagens bästa idé! Egentligen inte så svårt eftersom min dag bara varat i 15 minuter, men ändå!  Vi skulle åka ändå bort till Huddinge för att se om vår gamla favoritthai fortfarande höll måttet!

Och svaret blir ett högt kligande Ja! De rockar fortfarande högst i thaivärlden! Nu ska vi bara komma på ett finurligt att se till att thaikiosken kommer närmare vår värld. Nån som har en lyftkran att låna ut?

ensamhetens lov

Varje gång jag går av ett nattpass på söndagsmorgonen för att gå hem kommer en krypande känsla av ensamhet över mig.  Det verkar vara för sent för nattrumlarna att vingla hem och för tidigt för barnfamiljerna att smyga ut. Fotsegen ekar öde mellan husen.

Min resa hem bestod av gator där skatorna var de enda odågorna som härjade omkring.

Vid Odenplan var det exakt tre personer till som i sakta mak klev på tunnelbanan. Fast just det är ju faktiskt inget att klaga på. Ingen trängsel och ett helt fyra-säte för sig själv hänger man inte med huvudet för.

En annan trevlig sysselsättning i en öde stad är att fotografera sin spegelbild i ett skyltfönster utan att folk tror att man förbereder ett litet rån. Tittar ni extra noga ser ni at det är premiär för både halsduk och vantar!

Lekplatsen på gården där tomma gungor vajar i vinden. Om det hade varit mörkt eller dimma hade jag blivit rädd, nästan på riktigt. Man ska helt enkelt inte se skräckfilmer, inte ens i sällskap med en stor ljuddämpande kudde.

Godnatt. Nu drar jag täcket över huvudet och sover medan staden vaknar till liv

nattens hjälte

Vissa kollegor uppskattar men på fler grunder än att de är ruskigt kompetenta. Att ta med sig chokladfyllda M&M och ha allmän utdelning klockan halv tre på natten är en ruskigt bra anledning till extrastor uppskattning!