blandade känslor

Efter IKEA-äventryret behövde vi något avslappnade. En styck Twist-påse och Terminator 1. Hur kunde jag tycka som liten blond 7-åring att blixtarna var ascoola och övertygad om att världen år 2029 visst kunde styras av lasersprutande maskiner? Det som skrämmer mig mest i dag är det hemska modet och dunka-dunkamusiken. Tur att vi om några timmar ska åka iväg och gosa med Astrid, det är inte det minsta hårresande utan bara mysigt och gulligt.

Söta Astrid för ett år sen

lätt fångat lätt förgånget- eller var det tvärtom?

Hur kommer det sig att vi aldrig nånsin lär oss? Att det spelar ingen roll om det är lönehelg eller inte, IKEA en lördag är inte någon smart idé alls. Varför? Parkeringsplats kilometer ifrån varuhuset, skränande barn i mängder, folk i på båda sidor i rullrapporna, människor som tävlar i vem som kan gå saktast. Det var så mycket folk att jag till och med struntade i fyndhörnan, när hände det senast? Med ganska mycket möda och lite besvär står nu iallafall 10 flyttkartonger i hallen redo att fyllas med lägenhetsattriraljer. Snart kommer vi nya lägenheten!!

jag är lika förväntansfull som inför en  chokladprovning en chokladfabrik

grådaskigt väder, dito med kläder

Arghhhh, tusan också! Jag har för första gången färgat tvätten! Min sköna favoritkofta i soft vitt från Jönköpingstiden är numera en sjaskig grådaskig kofta och den nyss inköpta vita linneduken är gråblå. Till och med efter fyra tvättar med tvättmedel för vittvätt är orginalnyansen fortfarande borta. Kan man färga tilbaka till vitt? Kan man använda koftan till andra tillfällen förutom till vedhuggning Duken, kan den ligga någonannstans än under glasskålarna längst in i skåpet?

gevalia-tricket

Om man, som moi, bor på tredje våningen utan balkong förväntar man sig inte att det ska dyka upp någon utanför fönstret. (Kanske vid jultid, vem vet kanske har den amerikanska tomten navigerat fel och landat på vårt tak?) Vid halv åttatiden vaknade jag av att det står en blåklädd man på det utskjutande bläcket utanför fönstret. Han är i full karriär med att hugga bort all snö och is. Det såg ut så här i julas och det har, blygsamt sagt, fyllt på sig tokigt mycket under de dagar dom gått. Föreningen är antagligen livrädda för att en snölavin blandat med is ska rasa i huvudet på någon nu när våren börjar närma sig. Jo tack, jag slipper hjärna en isklump i storlek av ett mindre kylskåp i skallen. Men, snälla, snälla, snälla sätt upp en röd varningslapp om att det kommer klampa omkring främmande män på taket så jag hinner dra ned persinnerna i tid. Nu är det lite försent så med de huggande ljuden i öronen drog jag helt sonika täcket över huvudet och hoppades på att den snöröjande mannen inte skulle kolla in.
Nu kommer nästa problem. På dagens agenda stod det med stora bokstäver : skumbad. I badrummet finns ett takfönster snett över badkaret. Gissa vilken bra utsikt man har om man står och hackar bort is från fönstret? Får bli riktigt mycket skum helt enkelt

hjärnsläpp

Jag har visserligen levt som i en bubbla de senaste månaderna och det har inte bekymrat mig nämnvärt, men nu börjar jag bli orolig på riktigt!

Ni vet den där speciella dagen. Den där dagen som man planerar i smyg. Den där dagen som två hjärtan ska slå i harmoni som ett. Den där dagen där världens rospriser stiger i höjden. Precis Alla Hjärtans Dag! Jag har helt glömt bort den. Det finns inga undangömda romanstiska presenter. Det finns ingen underbar meny som ska avnjutas med levande ljus och smäktande musik. Galet, jag packade ju ned alla romanstiska grejer inför visningen! Hur kom jag då på att årets mest smäktande dag var på antåg? Från ICA-reklamen i morse, hur pinsamt är inte det på en skala?

Hur ska jag nu få ihop årets mest romantiska händelse på bara två dagar??? Han får helt enkelt nöja sig med bara mig.

En resa gör en ledig helg komplett, gammalt uzbekistanskt ordspråk.

Helgen tillbringade jag och maken i mörkaste Småland. Bror den äldre med förtjusande flickvän skulle vara där, så sent på torsdagskvällen bestämde vi oss för att vi också skulle våldgästa.

Bror med flickvän i soffan!

Eller mörkaste Småland, det var rätt vitt, mjukt och fluffigt! Lite besviken blev jag faktiskt när mamma redan hade skottat garageuppfarten och en gång ut till trädgården. När man bor i lägenhet ges det inte så ofta tillfällen till att grabba tag  en skyffel skvätta snö omkring sig.

Orsaken till resan hem var inte bara att titta på vit snö, hålla mamma sällskap och krama på brosan utan att ta oss vidare till Oskarshamn. I Oskarshamn finns min pappa. Med ett erysypelasvärkande sårigt ben, febril och ett CRP på 250. Men det tyckte inte systrarna på avdelningen var något speciellt. De skulle ta så bra hand om min lilla pappa, men det var ju just de de inte gjorde. Det är såå konstigt att jag måste presentera mig som pappas dotter sjuksköterskan och att att moi ska tala om vad de ska göra med honom. Så med vätskebalans, dagliga prover och antibiotikabyte blev han faktiskt mycket piggare. Men duschen och det gröna te´t uteblev. (Det beror på vad man menar med grönt te. När pappa bad om ett kopp med grönt te kom uskan in med en grön te-påse. Tråkigt nog var innehålet lika svart som i resten av Liptonpåsarna)

Efter att ha brutit mot minst två avdelningsregler hade vi ett par riktigt trevliga timmar på Oskarshamns sjukhus. Med medtaget kaffebröd och te såklart, vi anhöriga är ju bara jobbigt patrask som liksom medföljer patienterna.

Resten av helgen satt vi och bläddrade i Tintinalbum, pratade gamla minnen och tittade på första delen av den evighetslånga Melodifestivalen. En riktigt bra helg på min ära!

rasande sött

Upps, nu har det nog gått liite för lång tid sedan jag sist var här och klottrade. Det har varit lite för ont om tid utspänt på de senaste dagarna. Märkligt det där, kan det månne vara växthuseffekten?

 Den senaste veckan har jag i vanlig ordning gosat och gullat med en bunt sötnosar.  Marias lilla, lilla tös, rasande söt med en häpnadsväckande röstresurs dykte upp i början av januari.  Såklart att vi skulle hälsa på henne när tiden var redo!

Tur att Maria har en sån stor soffa och så många kaffekoppar för med alla bäbisar, mammor och oss andra blir vi en imponerande samling!

Kan man bli lattemorsa utan att ha en unge? Det är ju så rackans trevligt att sitta och dricka kaffe och att prata trevligheter.