10 ton finstämmig njutning

Syster och jag har alltid varit barnsligt förtjusta i allt som har haft choklad i namnet. Chokladpudding (dubbla portioner framför Dharma & Greg under gymnasietiden), Belgisk choklad (inköpt på Grande Place, godkänd av pappa) , Marabou mjölkchoklad. (när vi sparat veckopengen i två veckor under mellanstadietiden). Allteftersom tiden gått och smaklökarna utvecklats har vi mer och mer börjat uppskatta den mörka varianten. Naturligtvis kunde jag då inte annat än att tacka Ja när syster frågade om jag ville följa med till chokladfestivalen på Nordiska museet i lördags.

Det var riktigt riktigt, riktigt duktigt med folk inne i stora hallen. Fast såklart, det kunde man ju har räknat ut när kön utanför sträckte sig 200 m.

Choklad ska enligt de kunniga vara lika komplext som vin. För att försätta oss i rätt stämning började vi med att provmaka olika sorters choklad och bedömde dem enligt en fem olika kriterier. Förhoppningsvis tyckte i rätt och vinner ett väldans fint pris!

De ovetande blev snabbt varse om att chokladen kommer ifrån en tämligen ful frukt.

Som det sig bör bjöds det hej vilt på choklad. Det är kanske därför festivalen är så populär? Den rädslan för svininfluensan verkade nog ha suddats ut så fort inträdet hade betalats. Folk tar ju inte ens varandra i hand nuförtiden, men att sticka ned sina salivindränkta fingrar i små skålar det är inga problem. Det krävs ju en del provsmakning för att tjäna in de där 100 kronorna som inträdet kostade, eller hur?

Den där brudklänningen hade jag utan tvekan valt! Tänk; vacker design i kombination med mörk och ljus choklad.

Vilken överraskning! Det såldes även te som härstammade från tsarens Ryssland! Vällukt på burk. När vi skaffar ett större kök ska de där te-burkarna absolut stå på främsta parkett!

Det här kom jag hem med! Chokladkakor med festivalens snyggaste omslag. 2%
vin, så skönt att slippa alkoholsmaken! Praliner ifrån pralinhuset.
Stövlarna köptes kanske inte på festivalen, men väl på Bianco på väg
från musset till systers hippa lägenhet!

pink pain

När jag var ung, dum och omedveten om livets olika vändningar kunde jag innerligt önska att jag skulle drabas av någon mystisk sjukdom vars enda symptom bestod i att tappa allt hår ifrån hakan och nedåt. Jag inbillade mig även att jag var osårbar och tålig mot all sorts smärta. Nu när jag är klarsynt och har fått nog alla mystiska sjukdomar har alla tankar av sådana dåraktiga begär övergivits . Jag har även fått klart för mig att ekvationen :

fru A + smärta = mycket dålig
kombination.

Då innebär det att alla tidigare föreställningar och nuvarande ekvationer sammanfattas i sentensen allt man inte dör av härdas man av.

Så vad är då det perfekta redskapet för a) hårlöshet, och b) härda mot smärta.


Jo, så klart en epilator! Valet föll på en underbart söt rosa apparat av märket Braun! Det står till och med i manualen att efter de första epileringarna kommer smärtupplevelsen minska drastiskt!
So, folks, I´ve got high expertaions! Hårlös och immun mot smärta! Kan det bli bättre?

puss i kvadrat

Krispig luft. Mjukt ljummet solsken. Prasslande lövhögar. Kyliga vindpustar. Dalande löv. Hela tillvaron pådyvlade just den här morgonen var helt perfekt för en uppfriskande promenad. När det kändes som om inget kunde bli bättre såg jag ett helt underbart klotter!

Nu återstår det bara att se om två personer får plats i rutan. Maken kanske kan ställa upp på nästa promenad. Efter en stund kan det ju bli kallt och vad passar bättre då än att undersöka om rutan fungerar för vad den har skapats för?

klimatsmart tvillingdate

Syster och jag bokade en tvillingdate plus en vän häromkvällen. Samma kväll visade sig Rönischbutiken i city ha specialkväll för utvalda. Syster var en utav dem och som den tvilling jag är hängde jag på! Snacks och bubbelvatten i långa rader. Heta nyheter på ändlösa rader av stänger. Min träningskarriär ligger ju lite nere just nu så löpartightsen fick hänga kvar, men mitt bland alla plagg som skrek träningsglädje hängde en svart långtröja. (Nu råkar den vara grå på bilden, men tänk ihärdigt på färgen svart!)Efter en tur i provrummet bestämdes det att den fick hänga med hem! Klimatsmart så klart! Med utökad garderob behöver jag inte tvätta lika ofta och då sparar vi både på rent vatten och minskar på utsläppen! Tur för syster att vi drar samma storlek så hon slapp att prova! Lyckosam på nytt lyckades hon knipa den sista tröjan! Efter trängselshopping letade vi upp ett café som inte var överbelamrat. Svar ja: det café som inte är fullproppat är inte riktigt lika serviceinriktat eller mysigt som de övriga. Det var mycket suck, pust, stön och "jag vet inte" (från cafèstjejens sida) innan mackorna var på bordet. Det enda roliga på fiket (förutom sällskapet naturligtvis) var att Robert Broberg satte sig snett framför oss och smulade ned en muffins. Just i det ögonblicket fick jag helt oväntat låten "vatten, stan är full av vatten" på hjärnan. Vilken tankekraft det krävdes för att inte börja nynna, tänk hur konstigt det hade blivit. Som om jag faktiskt hade lagt märke till att Broberg var där? Ha!

Fodervärd sökes

I min familj är inte maken bara känd för att ha mitt namn på insidan av en guldring, utan även som the walnuttree slayer. Förra sommaren stiftade maken bekantskap med en lie. Liars uppgift är ju att hugga ned och förgöra. Tyvärr var maken alldeles för fokuserad på mordvapnet i sina händer istället för att lyssna på vad som inte skulle massakrerats Läs hans nickname igen så kan ni kanske fundera ut vad som hände. Hur som helst. Maken och jag fick med oss en liten, liten valnötsträdsplanta hem. (För att lära oss ansvar om en levande varelse?) Efter drygt ett år har nu plantan växt på sig och är plötsligt inte så späd längre. Problem 1: vi bor i lägenhet utan balkong. Problem 2: stugan i jämtland ligger nästan i jämnhöjd med polcirkeln. Så.. Vem vill bli fadder till trädet? Vem har en liten bit trädgård över? Färska valnötter utlovas om ett halvt decennium!

omedelbar tilfredställelse

Ibland är det super med jobbrelaterade kontakter! Mina kontakter består mest av att jag kan fixa blodprovstagningar hyfsat snabbt. Makens består i att han kan få biljetter. Så lagom till att Hem och villamässan gick av stapeln i Älvsjö fick maken del i sina förmåner På fredags eftermiddagen köade vi snällt sådär fräsch som man bara kan bli när man jobbat en hel dag bara för att kunna gå in i en magsik värld. Jag fullkomligt älskar mässor. Utställare överallt, inspiration som klänger fast och goda karameller i vackert papper. Maken och jag inspekterade en vedeldad tunna (försöker övertala maken att bygga en själv, jag menar hur svårt kan det vara), inomhuspooler (måste först riva väggen till grannarna och få dem flytta ut på ett smidigt sätt) badrumsspeglar med inbyggd LCD-skärm (måste antagligen skaffa två badrum därför att morgonbestyren kommer ta dubbelt så lång tid) Blänkande serviser i hårdplast, fontäner, hängande orkidéer, kuddar, gethudar, japanska knivar och miljoner andra bra-och-ha-prylar. Istället för att impulsköpa ovanstående förskaffade vi oss chokladpraliner (hur kommer det sig att på vilken mässa som sätts upp finns alltid chokladpralinerna med?) salami (som naturligtvis absolut inte få läggas i kylen utan måste förvaras hängande i rumstemperatur fick vi veta efter vi betalt och fått korven i en påse) Naturligtvis kunde jag inte motstå att köpa Elle Interiör för löjligt lågt pris (med en tygpåse på köpet!)
När vi traskade omkring bland härligheten kom jag fram till en viktig detalj. Till nästa års mässa måste vi ha en minst tre gångner så stor lägenhet för att få plats med allt vi inte kunde köpa i år! Välkomna in på inflyttningsfest snart då!

familj och annat tjofs

Skördefester där man kan fixa sig ekologiska grönsaker och annat hemtovat finns på fler platser än vad fingrarna och tårna räcker till. Så varför valde syster och jag att besöka just Ölands skördefest? Är inte Öland som hetast på sommaren med sina stränder och öppna vidder? Ligger Öland inte lite avigt till? Är inte Öland lite för bonnigt? Svaret som följer är lika enkel som en klyscha: Blod är tjockare än vatten. Familjen har alltid varit prioriterad i tillvaron. Därför åker syster och moi 50 mil söderut och missar medvetet en bunt med happenings i stan. För att få umgås med föräldrar, bröder, syster, kusiner, faster, farbröder och andra relaterade. För att påminna oss vart vi verkligen hör hemma.

Bror, syster och jag bakom en pumpus giganticus.

Pumpor verkar vara ett evigt tema när det gäller skördefesten. Pumpor överallt, på halmbalar, potatislådor, murar och på bara backen. Lättade upptäckte vi snart att det inte var någon som kommit på den smaklösa idén att skära ut ansikten likt en konstig sed i fjärran väst.

El padre in action. Lök och astrar i en sällan skådad symbios.

Släkten är oftast bäst. Iallafall när man träffar dem några minuter åt gången. Nästa år dyker förhoppningsvis resten av klanen upp, då ska vi umgås vare sig ni vill det eller ej.