semesterkänsla

Så har sommaren vikt hädan och hösten är på antågande. Hösten är inte bara iskalla fingrar och dunkla kvällar. Neejdå, hösten är också tillbaka till jobb, rutiner och annat allvarligt och vuxet. Och så klart är bloggen är gång efter ett par veckor uppehåll också!

Soo, vad har hänt sen sist? Jag har börjat jobba och börjar vänja mig att ha på mig ful-kläder och ha trevliga kollegor runt mig. Jag började med en plätt-lätt enkel vecka och behövde bara jobba fyra dagar.
I dag har vi varit och lekt med en annan familj som har två gosingar i någorlunda hyfsat  ålder nära vår lilla tös.

Vi började med att dra oss mot en parklek där det fanns en stor plaskpool för småbarn. Plaskande blev det trots att vattnet inte var många grader från fryspunkten. Barn måste ha någon sorts vajsing på sitt temperaturcentrum! 

spadar och sandig botten ingick i konceptet

Efter en lång lekstund både på gräsmattor och i vatten och fika på en (så småningom fläckig) picknickfilt samlades barnen i hop, packades in i vagnar och drogs mot en finemang-lägenhet. Det går inte att upprepas för ofta. Det är så skönt att komma hem till en familj som har barn.  Mitt barn blir helt lyrisk av att det finns leksaker, ätgrejer och lekkompisar som av en magisk viftning av ett litet oansenligt trollspö. 

ja, vår unge har pyjamas på sig...

Arbete ska börjas försiktigt. För det har jag läst av en psykoterapeut som uttalade sig i tidningen Metro. Som att avsluta en kort vecka med en det-skulle-fortfarande- kunna-va-semester-känsla i kroppen när man går för att sova till natten.