Här är min del av världen i nästan en hel vecka! Hemma hos mamma och pappa på den sydöstra delen av Öland. Det där Öland som är verkligt genuint och äkta. Där det fortfarande luktar gödsel, där korna betar fridfullt och Alvaret är lika hemlighetsfullt nu som för 100 år sedan.
En liten bildförklaring: Radby. En by där gårdarna ligger längs båda sidor av byvägen. På 1800-talet skiftades de flesta byar om, men några undgick förvandlingen. Ibland är det tur att moderniseringen går långsammare på vissa håll än andra!
Hittade den här skönheten i trädgården, den skulle kunna vara årets sista ros. Funderade på ett ögonblick att låta den följa med in, men det jag tvekade till en sekund. Kan det vara så illa att lågstadiefrökens ord verkligen har etsat sig fast; att blommorna är vackrast där de står?! Fast skulle rosen knipsas av och ställas i vas skulle den väl avlida av värmechock, det vore ju lite synd och ganska mycket skam. Så där vann nog lågstadiefröken med 1-0.
Lågstadiefröknar brukar ha rätt ;)
SvaraRadera