bättre lite smuts i hörnen än ett rent....

Låt oss ponera att en flytt innebär hyfsat mycket arbete. Att det tar tid att rensa ur sina tillhörigheter, packa ned dem som finns kvar. Boka släp och få ihop kompisarna till att bära. Till slut det sista krafttaget som består av att gnugga, torka, dammsuga, moppa, skura och feja av hela lägenheten så att till och med Kungen kan äta direkt på golvet.
Kanske kan man ponera att den tillkommande lägenheten bör befinna sig i ett liknande skick. Speciellt om lägenheten är städad av ett städföretag. Om en studering av företagets hemsida genomförs fås det reda på att de utför städning med kvalitet som utförs av medarbetare som är experter på städning. Frågan lyder då ; hur stora är förväntningarna? Kanske att resultatet ska bli strålande rent? Tillåt mig att hånskratta högt och ekande!
Våra erfarenheter är ett utmärkt arbete som innebär att badrummet helt har lämnats åt dess skitiga öde och fönsterrutor som skulle kunna fungera som mörkläggningsgardiner. Vid kontakt med ansvarig städare så är det inget profesionellt samtal som utspelas. Har vi köpt en lägenhet som är mer än 10 år gammal får vi skylla oss själva, sådana lägenheter går tydligen inte att få rena.
 Efter mycket tjat och gnat kommer de slutligen hem för att se vad vi tycker att de har slarvat med. När ansvarige väl ser smutskanten bakom badkaret, tandkrämsfläckarna, tvål-och schampoo-rester på kaklet tittar han fundersamt på oss och frågar om vi menar att de vita kakelplattorna ska se ut precis som nytt? Jo tack säger vi och nickar allvarligt. Då beodrar han två killar i 25-årsåldern att genast tvätta rent. Efter en stund avbryter vi och frågar lite försiktigt om de har tänkt att använda rengöringsmedel då kanske bara vatten i från duschslangen inte kan göra jobbet ensamt.
Efter ytterligare en stund drar ansvarige mig åtsidan och har då helt plötsligt bytt sida. Han ursäktar sig så mycket att det var dåligt städat. Men menar samtidigt på att det inte var lätt att städa då de föregående innehavarna hade lämnat lägenheten så smutsig och att hon kan inte ha städat nån gång under de senaste åren. Sen är det inte lätt att arbeta med amatörer suckar han och nickar mot männen som nu är i full fart på att putsa fönsterna med fönsterspray och en styck trasa. Å andra sidan vad kan man egentligen begära när en städflytt beodras till en söndag?
Trettio minuter senare tar de i hand och tackar för ett gott sammarbete. Trettiotvå minuter senare tar maken en hink, skurmedel och rugglig svamp för att spenderar den närmaste timmen med förbättingsarbete.

Det här börjar likna julklappssituationen i grundskolan. Ja, när vi skulle köpa julklappar till klasskompisarna för 50 kr. Själv funderande man länge på vad som skulle passa både en tjej och en kille och la gärna 52 kr på klappen. I gengäld fick man något ihoptotat som personen i fråga hade hittat i lillebrors begagnande leksakslåda. Inget nytt under solen.

bildbevis

Ja, den här berömda flytten då. Maken är uppväxt i söderort och hade en önskan om att få bo kvar i de södra delarna av stan. Vårt nya hem ligger nu närmare tullarna men fortfarande söderut på kartan. Vad jag tycker? Jag trivs överallt så länge mannen bor under samma tak. (så länge vi pratar om Stockholm naturligtvis. alla andra förslag kommer att röstas ned)

Visserligen hade vi en hyfsad välfylld etta men hur i allsindar har vi kunnat samla på oss så mycket prylar?

 VI är mitt i packningsmaratonet och maken går omkring med kameran för att föreviga. "Jag ser inte löjlig ut va" ? Nej, nej, jag ser inte det minsta mesig ut försäkrade min älskade. Ha!

Den gamla lägenheten var milt uttryckt belamrad med flyttkartonger både högt och lågt, när inte kartongerna räckte letades de blå IKEA-kassarna fram.

Den stora flyttdagen kom då slutligen. Med hjälp av två släp och 13 starka vänner förflytades våra grejer till den nya lyan. Det tog sina modiga timar och krävde mjölksyra.

När allt slutligen hade transporterats nedför tre trappor, in i släp, ut från släp och in i hiss eller upp för fem trappor inne bjussade vi på pizza och läsk och tackande bugningar Allt för att vännerna forfarande ska va våra vänner efter mastodontflytten. Antagligen krävs det en och annan fika i framtiden också för att vara helt kvitt.

Nu har vi bott här i drygt två veckor och har faktiskt kommit riktigt i ordning. Ny bokhylla och soffa har komit på plats. Alla kartonger är uppfläkta och staplade i vindsförådet. Nästa steg i aklamatiseringen är att få upp gardinerna och tavlorna. Ni kommer väl på besök för att se hur det blir??

tillbaka och redo

Äntligen som Harrace Engdahl skulle ha skrikigt för fulla muggar! Äntligen slipper vi nalla på andras nät och äntligen kan vi surfa när vi vill och inte behöva pausa för att nätet försvinner ut i tomma intet! Från och med nyss har vi vår egna trådlösa uppkoppling till världen.

snyltande flytt

Precis när vi kommit upp i ett crescendo av suckar och pustningar över att vår internet uppkoppling dröjer, ser vi att någon i vår direkta närhet inte har låst sitt nätverk! Regeln lyder ju den som inte låser sitt nätverk får skylla sig själv, så därför utnyttjar vi skamlöst och skäms inte överhuvudtaget. Vad har då hänt sen vi sist träffades? Ah, inget speciellt alls. Vi har bara flyttat och börjat ett liv i en ny stadsdel. Inget mer än så.
Ett straff vi fått för att vi snyltar på någon annans nät, signalen är för svag för att ladda upp bilder. Ingen fara på taket, de laddas upp så fort vi betalar själva..
I måndags kväll fick vi hjälp av 13 hyggliga kamrater (som det brukade heta på den gamla goda tiden) att förflytta våra prylar från den lilla ettan till den stora rymliga trean. Alla flyttar verkar gå enligt samma ekvation: Hur mycket man än rensar har man ändå minst fem gånger så mycket som man tror. Som sagt vad, tur att vi har så många starka kompisar!  För att de ska vara vänner med oss även efter flytten mutade vi med pizza och sockerläsk! Sen tog det inte mer än sex timmar att ordna så att ena stället blev tomt och det andra blev fullt, pizza och körtid inräknat!
Hur lever livet med oss nu då? Jo tack rätt bra! Om man räknar att det är livskvalitet att leva bland 50 flyttkartonger och plastbetstick. Vad spelar det för roll, glädje är när vi är tillsammans!

ingen fara

Jag har ingen bloggtorka, tvärtom jag har massvis att skriva! Det är inte därför bloggen ekar tom varje morgon. Vi har bara ingen internetuppkoppling just nu!
Så fort jag kommer åt en dator och jag inet jobbar ska det bli inlägg som heter duga!
kram på er!

kravfyllt

Måste ta tag i livet. Måste packa det sista. Måste diska. Måste dammsuga. Måste vattna blommorna. Måste fylla i blanketter. Måste gå ner till tvättstugan. Måste koma på vad som ska ätas till middag.
Tror jag börjar med en promenad i solen. Sol och vit gnistrande snö måste till innan ett effektivt arbete kan påbörjas.

istället för

Istället för den planerade tvättförmiddagen valde jag att åka till Stina och Malte istället. På något sätt känns gos med en liten söt kille och hans söta mamma så mycket mer värt än rena strumpor. Varför göra det tråkiga idag när du kan skjuta upp det till imorgon?
Det är inte klokt vad småbarn växer, både på växten och i kilo räknat. Det är helt plötsligt inte alls lika lätt att leka "stora klockan säger ding dong" med Malte som det var i början av februari.
Om vi har tur kommer Veronica också förbi om en stund med sin guldklimp. Tänk vad livet är härligt med kaffe, söta (nästan tysta) små barn och härliga mammor?