Katching!

Idag hurrar och jublar både mitt småländska och öländska hjärta i kapp! Jupps, vi har gjort ett sjukt galet kap!

Maken, jag och gosan strosade in på Åhléns och uppmärksammade ett litet ställ med skylten " 3 för 99". Hur ofta är det bra grejer i de där ställen egentligen? Precis min tanke! Men ibland gnistrar lyckans goda fé till. Vi kunde inte låta bli att le stort och småhoppa när kassatjejen slog in priset 980 kr och sedan drog av all rabatt tills vi var nere i 198 kr. Katching!

Nu ska vi drömma oss bort till barndomens vidder och nostalgi, för här kommer 4 timmar och 34 minuter av "Doktorn kan komma"!

snabbvisit och sånt där

Jodå, vi kom till Dalarna! Till samma mysiga stuga som förra året och med samma mysiga familj som förra året. I samma veva som vi  bytt om Gosan till pyamas, bäddat sängarna och tagit fram raggsockorna kräks en annan liten tjej för tredje gången. (och prickar matta nummer två) Det är då vi misstänker att åksjukan som hon tidigare drabbats av kanske inte längre är åksjuka utan just kräksjuka. Så vi bestämde oss för att prova på den medeltida metoden som går ut på att resa ifrån sjukdomarna. Lika snabt som vi packade oss in i stugan packade vi oss ut med unge och allt. Vi fick ju iallafall en timme i stugan och det är mer än vad de flesta andra får! 

Ja, då var det här vi hamnade i natt. På Hotell Ibis, med den hemska exteriören  i Västerås.

Rummet såg precis ut som hytten på en finlandsfärja! Fast utan gunget och det vackra utsikten då.

Helt fantastiskt nog var vi helt ensamma under frukosten! Så Gosan kunde tjoa bäst hon ville utan att vi att mötas av sneda blickar och miner kallare än en förfrusen pingvin.

Därefter tog vi bilen och rullade sakta hem mot stan igen. Just nu verkar vårt medeltida agerande ha hjälpt, ingen kräksjuka så längt som ögat når! Hepp och amen på det!

Till de röda hästarnas rike

It's à halelujah moment! Det envisa viruset har gett sig! Tur är väl det den här helgen ska bli vigd åt gemenskap och glädje. Exakt så klychigt som det är skrivet. Just den här helgen packar vi bilen full och drar mot Dalarna där familjen I Väntar ( med förhoppningsvis tänd brasa och vartm te). Förra året ägnade vi åt att köpa de första kläderna till Gosan och att kasta stora stenar gruvhål. Det är mer kittlande spännande att fundera ut på vad vi ska hitta på i år! I Will be back!

Tacksamhetens vidd

Tittar på TV 3 "Drömmen om ett barn". Stora tårar dropar ned i knät. Jag blir och är så tacksam över att vi fått en liten tjej som gåva. Ett underbart litet knytte som fullkomligt har krossat mitt hjärta.
Varje kväll när hon har somnat måste jag gång på gång smyga in och stryka henne över kinden och höra hennes andetag. Allt för att få vara nära henne en liten stund till. Kärlek över allt förnuft- Kärlek över alla gränser.



Här inne gömde hon sig i 41 veckor



Gosan när hon var en liten pluttbebis

Mediers ansvar

Det här med barnvagn och stadsliv rimmar inte alltid helt klart. Nu menar jag inte bara människor av olika slag som springer på vagnen och fräser att man ska se upp. Nepp, det är dessa mark-nivåskillnader som måste besegras på något sätt. Stadslivet erbjuder trappor, ramper, rulltrappor och hissar. Just det; HISSAR! De är inte bara små, urindoftande och alltid upptagna. De är även ganska mycket klaustrofobiframkallande. Hissar framkallar emellanåt hjärtklappning av det mer besvärliga slaget och en god träning i profylaxandning.

Hur ska den här lilla åkomman bli bättre när DN skriver så här! En kvinna som råkar vara i en hiss när hissvajern råkar gå av! Väldigt pedagogiskt av er!

Tur att Lillan och jag blivit mästare på att åka rulltrappa. (till och med i den låååånga rulltrappan vid Bagarmossens tunnelbana). Annars hade vi haft en till sak att oro oss över.

Hur kan vajrar rosta? Är inte det emot en vajers inre väsen? som tur är är detta inte vajern i vår hiss utan en i Mörbylånga hamn.

Utesluten

Att livet inte är rättvist kunde jag konstatera redan som en femåring. (Efter den där episoden där grannen Sofia slet huvudet av min favoritdocka för jag inte ville sno den sista kakan ur hennes mammas kakburk).

Jag har gått och sjukat ned mig! Sjukdomsdetaljer talar man bara om om man råkar söka hjälp på en nära belägen vårdcentral. Men jag kan fastslå att något elakt virus har intagit min kropp och fullständigt fördärvat den!



Okej, en liten sjukdomsdetelj bara. Jag har blivit en het brud, 1 timme efter Paracetamol.



Alla mammaplaner har blivit inställda pronto. Jag är hänvisad till soffan, Friends-marathon, nyponsoppa och Paracetamol.

Galet vilken tur att maken kan ta ut lite pappalledighet och ta över mina uppgifter! Idag är han och lillan på äventyr med tre mammor och deras söta bebisar. Emellanåt skickar han bilder på Gosan (aka lillan) så jag också ska känna mig delaktig. Tänk att en sån liten person akan skapa ett sånt stort hål i hjärtat.

Tillbaka med nytt mod!

Efter nästan ett års upehåll är jag äntligen tillbaka! Det har minst sagt varit ett omtumlande år. Det pyrande livet i mig visades sig vara en helt underbar tjej! Sedan hon kom till oss i slutet av mars har både tiden och lusten att blogga försvunnit. Under den senaste tiden har jag till min stira förvåning börjat tänka i blogg-banor igen. Skrattat åt något roligt min dotter gjort och funderat på hur man skule formulera det på bloggen. Så här är jag, välkommen till mitt nya liv!